Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En murvels hårdkokta memoarer

Ariel Levy är reporter på The New Yorker. Foto: David Klagsbrun.

Ariel Levy är en skicklig skribent som har upplevt mer än de flesta.

Gunilla Brodrej letar efter djup i berättelsen om hennes liv.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

MEMOAR | RECENSION. Det går inte att recensera ett liv, än mindre en sorg. Ändå är det vad jag här är satt att göra. 

Ariel Levys memoarer "När reglerna slutat gälla" handlar om vad som har format denna reporter på The New Yorker och ska enligt förhandsintervjuerna innehålla en ovanlig skildring av en enorm sorg; att mista ett barn efter fem månaders graviditet. Men boken efterlämnar en märkligt tom känsla.

Visst kan det vara befriande med Levys osentimentala, humoristiska, snudd på ytliga ton. Så där som det kan låta när någon halar upp anekdot efter anekdot ur bakfickan. Habilt språk, snabb takt framåt. Bättre på att prata om andra än om sig själv. Väluppfostrat.

Skicklig skribent

Och Ariel Levy är en skicklig skribent. Men när hon skriver om det värsta en människa kan gå igenom med samma stil, utan större inlevelse, känner jag mig övergiven som läsare. Hon tillåter inte att sorgen får ta plats, och då tillåter hon inte heller läsaren att komma in. Hon måste inte det men jag undrar varför hon håller emot, hastar förbi.

 

LÄS MER – Natalia Kazmierska om Ariel Levys feministbibel "Female chauvinist pigs" 

 

Inte heller lär man känna henne på djupet, visst får man en bild av henne i relation till dem hon möter, blir förälskad i eller intervjuar. Hur hon hanterar att leva ihop med sin alkoholiserade partner Lucy. Resorna, strapatserna, middagarna.

Bar

Och efter ett tag har jag ändå hennes personlighet klar för mig – vilket förstås är ett gott betyg – liksom bekväm på en bar, lakoniskt utdelande sina erfarenheter som murvel. Som berättarrösten, jaget, i en film noir. 

Är det för att hon är verksam i en manligt kodad medievärld? Är det därför hon är så snål med utrymme för sig själv, och sitt 19-veckors foster? Så prosaisk med allt som borde få alla klockor att stanna, alla larm att gå? 

För att hon räknar med att läsarna är mer intresserade av allt annat än att hon födde ett barn, ensam, på ett hotellgolv under en resa till Ulan Bator. Och att det barnet dog i hennes armar. 

Själv står jag inte ut med den här sortens hårdkokta murvlar, oavsett kön.

 

Memoar

Ariel Levy

Översättning Anna Lindberg

När reglerna slutat gälla

Natur & Kultur, 230 s.

Gunilla Brodrej är kritiker på Expressens kultursida.

 

LÄS MER – Amanda Svensson: Per Wästbergs nya memoar är för smetig. 

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!