RECENSION. Ofta finns nyckeln till ett konstnärskap vid sidan av de stora verken. Ett brev, en dagboksanteckning – och plötsligt ser du ett universum ta form. Den kladdiga, första skissen får dig att förstå den färdiga byggnaden, dokumentären ”Get back” visar hur Beatles geni är rotat i oändliga timmar av till synes planlöst jammande.
På samma sätt ger samlingen ”Vuxna dikter” ett nytt perspektiv på Geir Gulliksens författarskap, i Sverige mest känd för romaner som ”Bli snäll igen”, ”Se på oss nu” och ”Berättelse om ett äktenskap”. Dikterna gavs ut första gången 1999 och kom på svenska 2001 i en sömlös översättning av Stewe Claeson. Nu ges de ut på nytt med ett initierat förord av Alexandra Borg, ett tunt, pratsamt godmodigt dikthäfte som nog bör läsas som en pusselbit till en av Nordens i dag mest uppmärksammade litterära karriärer.
Den Gulliksen som tar form på dessa sidor är en fortfarande relativt oetablerad 35-åring som söker sin röst. Vissa av dikterna antar formen av en stilövning eller en metalitterär lek:
”och jag är liksom elva år, en flicka / med brandgul tröja, plaskvåt” skriver Gulliksen och föreställer sig i några rader hur det skulle kännas att vara en flicka i ett regnoväder, för att sedan bryskt vända sig bort från fantasin: ”och jag begriper inte varför jag plötsligt måste vara flicka / varför jag nödvändigtvis ska befinna mig här i min egen dikt / där det till och med är dåligt väder”
...en repetitivt malande ström av hudlöst intima bilder...
Stroferna fladdrar fram och tillbaka mellan barndom, pubertet och vuxenliv, i en barnsligt klarögd meditation över åldrande och förlorad kärlek. Samma naivistiska prosa som präglar de mogna verken finns här, i en repetitivt malande ström av hudlöst intima bilder:
”du var naknare än jag nånsin / sett någon annan vara / dina bröst och dina revben / och den smala midjan, dina axlar / och nyckelbenet och håret / du sov alltid och du var nästan / alltid naken, jag slickade dig / tills du vaknade, tills du kom, / jag slickade dig tills du somnade / och tills du försvann från allting”
Det finns stråk av såväl Sonja Åkesson som Bruno K. Öijer i dessa dikter, eller varför inte Lars Gustafssons nyenkelhet. Men de är också, det ska understrykas, uttryck för en långtifrån färdigutvecklad talang, på väg att samla ihop sina stilistiska verktyg.
Samlingen formas till vag sorgesång över en kvinna, eventuellt av diktjaget älskad; meningen ”Du är tjugofyra, och har just tagit livet av dig.” inleder prosaiskt en av dikterna. Men föremålet för ”Vuxna dikter” är egentligen dikten själv, den som diktarjaget både vill lämna bakom sig och kontrollera, bemästra och släppa fri:
”och när en dag den sista dikten äntligen är skriven / när alla enskilda plågor äntligen fått uppgå / i ett allmänt och förlösande språk”
LYRIK
GEIR GULLIKSEN
Vuxna dikter
Översättning Stewe Claesson
Ellerströms, 69 s.
Jens Liljestrand är författare och medarbetare på Expressens kultursida.