Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

En förbluffande stilsäker och vardagsnära dikt

Foto: JENNIFER SAMELAND
Foto: JENNIFER SAMELAND
Spasic och Frid har en bok ihop.Foto: Jennifer Sameland

De två poeterna Johanna Frid och Gordana Spasic debuterar ihop.

Victor Malm ser två diktjag flätas samman till ett i ett verk om ensamhet.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

RECENSION | LYRIK. Även om kollektivt skrivande ofta är något som omhuldas i teorin – och utanför parnassen, på skrivarskolor och i spetssammanslutningar som G=T=B=R=G – är det ovanligt att poeter som faktiskt släppts in genom förlagsgrindarna inte vill se sitt eget namn skina ensamt på ett vackert omslag. 

Ovanligt stark debut

I fjol kom dock den märkligt sönderkramade ”Trado” av Athena Farrokzhad och Svetlana Carestan (om än utgiven i två separata häften, signerade av respektive poet) och tidigare i somras kom ”Ömhetsmarker”, samskriven av Lina Hagelbäck och Ulrika Nielsen. Och nu sällar sig en tredje bok till samlingen: Johanna Frid och Gordana Spasics gemensamma och ovanligt starka debut ”Familieepos”. 

 

LÄS MER – Victor Malm: Dikter som är lätta att tycka om 

 

Det rör sig om en förbluffande stilsäker och vardagsnära dikt, som ger uppväxt och ungdom, familjeband och tillfälliga relationer, en både sorglig och lustig gestalt. Utmaningen de har antagit är rejäl – boken är skriven på både danska och svenska. Raderna glider från det ena språket till det andra på ett sätt som ger en snygg, märklig rytm. Samtidigt känns greppet naturligt, som om målet de skriver på varken är danska eller svenska utan en bastardform, del av respektive språks familj, men ändå inte. 

Två olika jag

Eftersom poeterna bakom är två utgår jag inledningsvis från att det också finns två distinkta jag i dikten, två distinkta berättelser som flätas in i varandra. Men så är det inte, i alla fall inte riktigt: gränserna mellan diktens ibland samtalande jag är – liksom mellan språken – suddade i kanten. Och eftersom dikten kretsar kring sorg, ensamhet, kärlek och att inte höra hemma någonstans i världen blir effekten stark.

Varken jaget eller språket, traditionella livbojar i ensamhets- och sorgediktningen, är fasta punkter. I deras ställe står splittringen, som om allt det som gör livet möjligt att orientera sig efter har försvunnit. 

Och av vad består då en familj? Kanske ingenting: ”jag har varit familj/med många familjer / jag har ätit av deras gröt / men hungern känns på samma sätt”. 

 

LYRIK

Familieepos

Johanna Frid och Gordana Spasic

Ellerströms, s. 107

 

Victor Malm är kritiker på Expressens kultursida.

 

LÄS fler texter av Victor Malm här