En elegant jakt efter konstens inre väsen

RECENSION. Under tio dagar 1926 var deckarförfattaren Agatha Christie spårlöst försvunnen. Hon eftersöktes medelst ett enormt polispådrag och 15 000 volontärer. Hennes försvinnande var förstasidesstoff i tidningar världen över. Efter tio dagar återfanns hon tämligen odramatiskt på ett litet hotell i Yorkshire. Hon nämner inte händelsen med ett ord i sin självbiografi och talade mycket sällan om den. 

Den är central i Agneta Pleijels nya roman ”Dubbelporträtt”, där Christie och den österrikiske konstnären och författaren Oscar Kokoschka spelar huvudrollerna. 

Agatha Christie ser hela sitt författarskap som en form av försvinnande. Hennes samtalspartner Kokoschka är av motsatt uppfattning; konsten handlar ju om att synliggöra och blottlägga! Så målar han också Agatha Christie i sin karaktäristiskt starka expressionistiska stil, med oroliga färger och en överdriven näsa. 

Kokoschka är kontrakterad av Christies familj för att porträttera deckardrottningen till hennes 80-årsdag, en idé som både han och hon är djupt skeptiska till. Men efter den initiala motviljan utvecklas ett samtal och rentav en vänskap. Kring denna udda relation har Agneta Pleijel skapat en fri romanfantasi. Efter två självbiografiska romaner är hon nu tillbaka i fiktionen, om än med biografiska inslag.

Det är ett drama i retrospektiv.

Deras möten skildras med en stillsam kammarspelskänsla, där dramatiska minnen ur deras liv liksom smyger sig på. Hon är trogen deras faktiska biografier även om samtalet dem emellan är fiktivt. Det är ett drama i retrospektiv: de båda åldrade personerna har lagt stormarna bakom sig och ser tillbaka på liv fyllda av kärlek, sorg och omvälvande världshändelser. När Kokoschka berättar om sin livslånga olyckliga kärlek till Alma Mahler, och hur han i desperationen släpar runt på en grotesk Alma-docka i naturlig storlek är jag så invaggad i det lugna berättartempot att jag måste bläddra tillbaka – vad hände? (En snabb googling bekräftar att detta bisarra faktiskt inträffade även i verkligheten.)

Kokoschka och Christie är två högst olika konstnärssjälar. Hon har en krass inställning till sitt författarskap, hon har gjort valet att skriva populära böcker för underhållning och förströelse framför en mer djuplodande litteratur. Han hävdar att hon flyr från diktens sanna väsen och gömmer sin verkliga begåvning. Christie rycker på axlarna: och? Skulle det vara något fel i det? Hon i sin tur beskyller honom för att vara en romantiker som inte kan skilja på konst och liv. Tonen dem emellan är lätt och ibland lite retsam, trots att det är stora saker som avhandlas.

Vad är konsten för – att försvinna eller för att synas?

På samma sätt är den här romanen lätt utan att vara lättviktig. Lite flyktig känns den dock. Välkomponerad, elegant och med ett visst avstånd till de essentiella frågor som avhandlas. 

Vad är konsten för – att försvinna eller för att synas? För att vara sann mot sig själv eller för att bli älskad av många? Måste det vara en motsättning? När de två åldrade personerna vid staffliet sammanfogas till ett dubbelporträtt synliggörs en dualism som alla i konstens närhet måste brottas med. 

Annina Rabe är kritiker och medarbetare på Expressens kultursida.

Lyssna på ”Två män i en podd”

En sökande podd från Expressen Kultur – om manlighet, kärlek och ensamhet. Med två av kultursidans främsta namn: Radiostjärnan Eric Schüldt och Daniel Sjölin, författare och tv-profil. Självhjälp för intellektuella.