Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Elena Ferrante är inte en man

Elena Ferrantes Neapelkvartett, om vännerna Lila och Elena, har filmatiserats av HBO. Foto: PRESSBILD / HBO
”Ferrante om Ferrante”.
Annina Rabe. Foto: JENNIE SMITH

Elena Ferrante må vara en hemlig författare, men är frikostig med intervjuer.

Annina Rabe får nya insikter av textsamlingen ”Ferrante om Ferrante”.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

LITTERATUR | RECENSION. Elena Ferrante är fortfarande ett av den litterära världens olösta mysterier. Trots idoga försök att avslöja den sanna identiteten bakom pseudonymen lyckas författaren till den berömda Neapelkvartetten förbli en hemlighet. 

”Ferrante om Ferrante” – en samling intervjuer, artiklar och essäer av författaren från 1991 fram till 2016 borde i alla fall en gång för alla vederlägga den envist florerande teorin om att författaren är en man. Här finns genomgående ett starkt fokus på rollen som skrivande kvinna. Den röst som talar till läsaren är klar, personlig och konsekvent. 

Neapelkvartetten

Det paradoxala är ju att medan ”Elena Ferrante” varit mån om att bevara sin hemliga identitet har hon samtidigt varit mycket generös med intervjuer, under förutsättning att de sker på email. Det är förhållandevis ovanligt att en författare så beredvilligt delar med sig av tankar kring sitt skrivande, och i detaljnivå går in på tankarna bakom verken och romanfigurerna. 

Men det finns också många mer allmängiltiga tankar kring litteratur, feminism, moderskap och politik. En hel del handlar om möjligheterna för att skriva politiskt, vilket stärker min uppfattning om att Neapelkvartetten egentligen handlar mer om politik och klass än om kvinnlig vänskap. Trots att det senare är det överlägset mest betonade när böckerna omskrivits. En stor del av boken behandlar trilogin ”Plågsam kärlek” som är föregångare till Neapelkvartetten.

Ferrantefans

Originalets italienska titel är ”Frantumaglia”, vilket kan översättas som ”brottsstycken”. Och just så ska den här boken läsas. Även som inbitet Ferrantefan kan man ledsna på detaljrika utläggningar kring exempelvis filmatiseringen av ”Plågsam kärlek”. 

Medan annat är knivskarpt och tankeväckande; som gjort för att läsas med penna i handen. För att använda den gamla skivbolagsklyschan: denna bok är ”ett måste för fansen”. Men alla som är intresserade av skrivprocesser och författarroller kan gott läsa den; kanske inte från pärm till pärm men just som brottstycken.

 

 

SAKPROSA

ELENA FERRANTE

Ferrante om Ferrante

Översättning Barbro Andersson och Johanna Hedenberg

Norstedts, 409 s.

 

 

Annina Rabe är kritiker och medarbetare på Expressens kultursida.

I tv-spelaren nedan visas det senaste avsnittet av Kultur-Expressen, denna gång med gästerna Katarina Bjärvall, aktuell med boken ”Störningen: adhd, pillren och det stressade samhället” och Expressens kulturskribent Isobel Hadley-Kamptz. 

Kultur-Expressen finns också som podcast.