Döden får nytt liv

Ibland gör man fynd

där man kanske inte förväntar sig något: Cecilia Wallins lilla roman Som du ser inte mycket ut för världen. Och den börjar trevande, liksom alldeles för personligt, som har författaren inte förstått att litteratur är något annat och mer stiliserat. Men sakta växer denna stilsamma berättelse till en egenartad skönhet, just genom en stilisering som övertalar läsaren att följa med.

Här talar

en kvinnlig melankoliker. Vi följer hur hon skriver den roman vi läser, men också hur hon i tonåren gör en avgörande förlust. Och medvetandet, liksom berättelsen, trevar sig fram. Allt sveps in i textens egen stämning, varken berättare eller läsare behöver lyfta något förvåningens ögonbryn när den döda går igen som spöke - också den livsformen är en självklarhet. Som du är en roman om sorg: "Den växer för varje dag, växer med själva livet, utvecklar ständigt sig i nya former." Och inför den tilltagande sorgen blir kommunikation meningslös. Ändå slutar denna roman i ett nytt liv: också det accepterar man eftersom Wallin så exakt skapar ett tonfall som bär oss genom sorgen.