Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Dikterna blinkar till medeltida mystiker

Eva Ribich.Foto: Caroline Andersson.
Nina Lekander.Foto: ELISABETH OHLSON WALLIN / NORSTEDTS

Eva Ribich är tillbaka med en uppfordrande diktsamling.

Nina Lekander tycker den är både läskig och uppmuntrande.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

RECENSION. Eva Ribichs nya diktsamling ”Härligheten” är uppfordrande redan i de inledande citaten av Lao Tzu, Rilke och Helena Eriksson. Den förstnämnda är utförligast: 

”Har du tålamodet att vänta, tills det grumliga i dig sjunker undan och vattnet klarnar?”

Nä, svarar jag buttert. Men slika uppmaningar i Ribichs ordknappa och metaforlösa dikter är milda och doftrika som jasminte – även om jag hinner undra ”hallå, är detta en självhjälpsbok?” efter raderna 

”Vi behöver / inte välja // det vi / hittills // valt”.

Men inget fel med det, tänker jag senare när författaren listigt skruvar om sina radbrytningar, så att ordraddan ”det vi tror håller oss hindrar oss från att vara hållna” ges olika tyngdpunkter på det att betydelsen vrids ett par snäpp. Det finns en skillnad mellan ”Det vi tror” och ”Det vi tror håller oss”.

Här glittrar inte lika förföriskt som i 2012 års diktsamling ”Vi vaknar” och gestaltas få känslor av flykt som i ”Det är vatten så långt jag kan se och längre” från 2010. Det finns förvisso fara och förtvivlan, liksom väntan. Tydligast i en dikt där det själsliga predikamentet sätter sig i köttet, den enda gång kroppen är med: 

”Väntan så / djup att // kroppen / värker // Så trött // av / hålla // tillbaka”. 

Och vi må vara brutna och brustna av flera skäl, vi har ryckts ut ur – någonting – av rädsla och ha gått sönder av ”måste” – någonting. För oss att fylla i. Både läskigt och uppmuntrande.

En central fråga i hela härligheten är 

”Varför kastar vi oss ut / när vi kan // falla in”. 

Och efteråt på samma sida, med ändrat radfall: 

”Varför kastar vi oss / ut när vi kan / falla in”. 

Får mig att tänka på Timothy Learys ”Turn on, tune in, drop out” – fast här anas en längtan efter att mjukt eller motståndslöst inlemma sig i ja, vadå? Det oundvikliga är wittgensteinskt nödvändigt? Å andra sidan får det modala hjälpverbet ”kan” starkare tryck och större vikt i den andra versionen av texten. Orden tassar på tå med lätta andetag sinsemellan, ibland med överraskande cesurer. Friheten finns. Om vi alltså kan, vad ska vi falla in i? Jo, det kan vara ”ur väntan // ur det vi kallar // inget // det äntligen stiger // ett // här”.

Mindfulness, zenbuddhism, persisk poesi? Kalla det vad ni vill. I vilket fall är det lyrik och ingen persistent, konsekvent eller tvärsäker livscoaching. Texten reflekterar och blinkar till de medeltida mystiker – som Mäster Eckhart (”Det finns en plats i själen där du aldrig har skadats” ) och Jalal al-din Rumi (”Det du söker, söker dig”).

Som ateist läser jag ändå inte in särskilt religiösa budskap och blir så lite förvånad i slutet; volymens enda kursiver förutom ”här”: ”Tack till Svenska Kyrkan för bidrag till detta projekt.”. Jag tackar också, och läser om – utan att alltid veta vad jag läser om.

 

 

Lyrik

EVA RIBICH

Härligheten

Peqod press, 58 s.

 

Nina Lekander är författare och medarbetare på Expressen Kultur.