Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Det var inte flyktingarna som sålde ut vården

Lars Åbergs ”All inclusive”.
Lars Åberg. Foto: MARIA ANNAS/KARNEVAL FÖRLAG
Hynek Pallas. Foto: OLLE SPORRONG
Foto: ADAM WRAFTER / BILDBYRÅN

I nya boken ”All inclusive” argumenterar Lars Åberg för att invandringen har urholkat det svenska samhället.

Hynek Pallas menar att han appellerar till fördomar.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

RECENSION. Hur ska vi förhålla oss till åsikten att svensk välfärd urholkas av invandring? Länge ansågs detta vara en ytterlighetsposition, en som placerade personen som påstod sådant i den brunaste Sverigedemokratiska sörjan. Varpå den inte behövde tas på allvar. 

Att vi i mindre utsträckning diskuterade hur en sådan åsikt kunde komma från vänster- eller socialdemokratiskt håll – eller hur den formulerats så historiskt – tror jag har gjort oss sämre förberedda på det ideologiska skifte vi har sett i Sverige sedan 2015. 

Inte för att journalisten Lars Åberg nödvändigtvis skulle placeras i en vänsterkontext i dag, trots att han har beskrivit sig som ”hemlös vänster” – numera är hans värv känt mest från uppskattande texter på SvD:s, GP:s och Expressens ledarsidor – utan för att han i den boktrilogi som nu avslutas har lutat sig mot det samhällsplanerande Sverige han anser är på väg att försvinna. 

För det är inget nytt: när Jan Myrdal i början på 1980-talet intervjuades i tidskriften Mosaik (2–3/82) lät det så här kring mångkulturen: ”Det slutar med kravaller och blodsutgjutelser här som i andra länder med liknande politik. […] Då kan områden söder om Stockholm bli som Manhattan bortom Central Park. Då skulle det inte under överskådlig tid finnas möjligheter till en verklig demokratisk utveckling i Sverige.” 

'All inclusive' beskriver ett land där Myrdals profetia har slagit in.

Att vifta bort detta med Myrdals politiska syndaregister vore ett misstag. Det resonemang han för, där skolans och bibliotekets förfall är hot mot svenska värderingar, tilltalade fler än kryptofascister. Och är nu högaktuellt. Detsamma när Myrdal placerade sig i ett försvar för nationalstaten där – om vi inte avkrävde assimilering – barnen skulle drabbas. 

Jan Myrdal citeras aldrig i journalisten Lars Åbergs ”All inclusive. Välkommen till det nya landet” (han är väl för komprometterad). Men åsikterna och de drastiska formuleringarna återfinns rakt igenom Åbergs bok; en som jag faktiskt hade hoppats kunde bidra till att bättre förstå argument om invandring som hot mot välfärdsstaten. Inte bara, som det brukar bli i denna genre, läsa trötta nollsummespel och tvinga mig igenom plumpa överdrifter.

Men saker går snett redan i första meningen: ”Sverige är som ett ovanligt generöst alternativ till Hotel California: man kan checka in när som helst, och man behöver aldrig ge sig av.” Enligt Åberg är det barnen som tar notan, på bekostnad av sin framtid. 

”All inclusive” beskriver ett land där Myrdals profetia har slagit in. Förfallet är totalt, skulden vår gränslöshet. Vi har glömt vad som krävs för att hålla ihop samhället. Föräldrar gömmer sig bakom mobilen och skiter i ungarna till förmån för självförverkligande. ”Hellre bungyjump i Shanghai än babysim i Skärholmen”, tydligen. 

Jo, Åberg har naturligtvis rätt i att man vill ha ett samhälle där skatten går till fungerande skolor, vård och en stadsplanering med grönområden.

Åberg är en erfaren journalist och intervjuerna i boken – med företrädare för kommuner, Ericastiftelsen, Rädda Barnen, polischef Carin Götblad och rektorer – berör ämnen som barnpsykiatri, hederskultur, fattigdom och skola. Svaren ger en mängd bilder av utmaningar i dagens Sverige och varnar flera gånger för att söka enkla svar. 

Det hade kunnat öppna mot fler frågeställningar kring vad som skapar klyftor och utsatthet. Men Åberg har spänt fast sig vid en tes. Så när han växlar från intervjuerna till analyser blir det som att läsa två olika böcker.

Oförmågan att sätta gränser ledde nämligen till ett ”samhällsexperiment” (invandring) vi inte var mogna för och nu står vi där med ett katastrofland. Allt – särskilt skolan – är skit. De som säger annat tror han sedan länge inte på. (Vi är så vana vid press- och yttrandefrihet ”att vi har svårt att uppfatta om eller när den begränsas”). Forskningsresultat som avviker från anekdoter och sunt förnuft bygger på ”febrigt psykedelisk teori” och är ”humbug”. 

I backspegeln ter sig Erik Hörstadius tematiskt snarlika gonzobok ”Vårt nya land. Sverige efter flyktingkrisen” (2018) som ett under av balanserad journalistik. 

Jo, Åberg har naturligtvis rätt i att man vill ha ett samhälle där skatten går till fungerande skolor, vård och en stadsplanering med grönområden. Självfallet är det svårt att argumentera mot hans förslag om att rädda barnens framtid med ett nytt miljonprogram. 

Men så ställs detta, förstås, mot kostnaderna för den ”omfångsrika integrationsindustrin”.  

Miljonprogram och en liten by som pepparkakshus. Foto: FREDRIK SANDBERG/TT / TT NYHETSBYRÅN

Några ord om att det inte var syriska flyktingar som sålde våra vårdcentraler för en spottstyver eller somaliska niobarnsfamiljer som gjorde Nya Karolinska till affischnamn för ett korrupt new public management-samhälle hade ju varit på sin plats. I alla för den som varnar för ett ”splittrat land med vassa kanter på skärvorna”.

Här drabbas barn av kriminalitet eller blir kriminella. Könsstympade vittrar de bort i oändliga BUP-köer. Och terror! ”En generation växte upp under nazismen, en annan under kärnvapenupprustningen. Dagens yngsta har terrorn i medvetandet, ett knapptryck bort på mobilen, och får oavbrutet höra att klimatet riskerar att gå i kvav”.

Jag vill inte raljera i ett allvarligt ämne, men blir ju bekymrad. Ska barn användas i argumentation då bör man faktiskt ha ett minimum av intresse för hur samtida barn- och ungdomskultur ser ut. Enligt Åberg handlar barnböcker inte längre om vanliga familjer. Hiphop-videor är sekulära versioner av IS rekryteringsfilmer. Och barnen är hursomhelst åskledare för föräldrarnas ångest över deras misslyckade regnbågsprojekt.

Utvecklingen i och utanför Europa har länge pekat mot en ny nationalistisk era.

Men visst är omsorgen om vissa barn en bra sköld för att dra i väg i magstarka formuleringar om andra: ”Gravida utländska medborgare hälsar på hos vänner i Sverige när det är dags att föda. Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade, tar hand om de barn man fått genom giftermål med sin kusin. Stödet är i praktiken förutsättningslöst: det går att skaffa hur många barn som helst och hälla coca-cola i nappflaskorna utan att det får några negativa konsekvenser i mötet med socialsekreteraren”.

Stycket lär oss att svenska journalister ännu inte har passerat gränsen för att skriva ”parasiter” rakt ut. 

Utvecklingen i och utanför Europa har länge pekat mot en ny nationalistisk era. Även i Sverige kommer kraven på högre gränser och mindre universella rättigheter höras från andra håll än de förväntade. En välargumenterad bok för det, på exempelvis gammal sossegrund, behövs kanske för att vi ska slipa försvaret för en välfärd som inte står i motsatsförhållande till en humanistisk flyktingpolitik. Eller innebär en människosyn som ställer barn mot barn. 

”All inclusive” är inte den boken. Det är en jeremiad från ännu en yrkesskribent som borde veta bättre. Men som inte kan låta bli att appellera till det värsta hos dem som vill smeka sina fördomar. 

SAKPROSA

LARS ÅBERG

All inclusive. Välkommen till det nya landet

Karneval förlag, 240 s. 

Hynek Pallas är kritiker, författare och medarbetare på Expressens kultursida.

Varför hatar alla postmodernismen?

Postmodernism är ett av samtidsdebattens stora skällsord, men få har förstått vad det egentligen betyder. 

Professor Frida Beckman och Expressens Victor Malm reder ut det problematiska begreppet i veckans Kultur-Expressen med Daniel Sjölin som programledare.