Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Det sötbruna kletet svävar över sidorna

Agustín Fernández Mallo.Foto: Nirstedt / Nirstedt
”Nocilla dream”.
Foto: ANNA-KARIN NILSSON

Nu kommer den första delen av trilogin ”Nocilla project” på svenska.
Hanna Nordenhök njuter av Agustín Fernández Mallos vilda roman.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

RECENSION. Den galiciske författaren och fysikern Agustín Fernández Mallo har kallats en förnyare av den spanska samtidsromanen, främst på grund av sin romantrilogi ”Nocilla project” (2006–2009). Den gav upphov till en hel ”Nocilla-generation”, företrädd av manliga, spanska författare som förfäktade en hybridisk och samplande romanestetik – en ”komplex realism”, som Fernández Mallo själv har kallat sitt berättarideal. 

Från att ha börjat som poet och publicerat trilogins första del på ett mindre förlag, fick han snart kontrakt på de två nästkommande delarna på de prestigefulla förlagen Alfaguara och Seix Barral, varav det sistnämnda också gav ut hans senaste, lika prisade, roman ”Trilogía de la guerra” i fjol.

Från svält till skenbar mättnad, diktatur till förrädisk frihet.

Nu kommer allt detta rabalders ursprung, den vilda lilla romanen tillika trilogins första del ”Nocilla dream” ut i den förtjänstfulle Dubravka Ugresic-översättaren Djordje Zarkovic överföring till svenska. Senare i år utlovas del två, nästa år den tredje. Och för alla oss som någon gång har smetat Nocilla, den spanska varianten av Nutella, på våra frukostmackor av sämsta sortens vitt rostbröd, väcker redan titeln minnen och associationer. 

Det gör också den låt av det legendariska spanska punkbandet Siniestro Total som besjöng den famösa chokladkrämen i ”¡Nocilla, qué merendilla!” från 1982 – enligt en not en av romanens inspirationskällor. Detta transitionens stora punkpoem, som det har kallats, är en ironisk kampsång för den generation spanjorer som i likhet med författaren genomlevt sina barndomar i övergången från fascism till kapitalism – från svält till skenbar mättnad, diktatur till förrädisk frihet. 

https://www.youtube.com/watch?v=gDq6qXCw2vs

 

Och även om det sötbruna kletet aldrig nämns i ”Nocilla dream” utöver i titeln, är det som om dess ande ändå svävar över romanens 113 korta prosastycken. I form av mininoveller, lösryckta romankapitel eller stulna passager från Thomas Bernhard, Borges och diverse kulturteoretiker ger de sig i kast med så skilda ämnen som krypteringsteknik, poesi, mikronationer och windsurfing. Människorna som rör sig genom dem är satelliter uppkopplade till ett allomfattande nätverk, fångna i en apokalyptiskt anstruken senmodernitet där utbytbarheten ständigt lurar bakom det till synes oersättliga.

Fernández Mallo skildrar dessa ensliga strövare genom en allvetande, syrligt humoristisk berättarröst där gnistor av melankoli bryter fram. Det är den hemlöse i avlagda märkeskläder som bosatt sig på en flygplats. Det är Che Guevara som i en kontrafaktisk verklighet iscensatt sin egen död i Bolivia 1967, och nu som åldrad turist roat noterar t-shirtsen med hans eget ansikte på de vietnamesiska krimskramsmarknaderna. Det är de prostituerade på ökenbordellerna som förälskar sig i sina torskar, eller bara håglöst försöker få lift med någon dammig lastbil ut ur sin misär. 

Mot öknens rand reser sig en gåtfull poppel fylld med övergivna skor.

Flera av romanens gestalter hamnar på väg US50, Amerikas ”ödsligaste väg” där den löper genom en bit av Nevadaöknen. Mot öknens rand reser sig en gåtfull poppel fylld med övergivna skor, en vertikal kropp som bryter den utsträckta horisonten – lika mycket matematisk formel som helig uppenbarelse. 

Detta träd, som ska återkomma i fler skepnader – ett trädlikt sarkom, en ginko i ett kinesiskt fängelse – får mig att tänka på den mystiska sändare som uppträder i Jonas Eikas fantastiska novellsamling ”Efter solen”, även den placerad i den amerikanska öknen. Båda liknar de en sorts altare resta i mitten av kapitalismens waste land, där de konstgjorda städerna blinkar i fjärran och ekona från atomsprängningarna ännu tycks runga längs kalmarken.

 

 

ROMAN

AGUSTÍN FERNÁNDEZ MALLO

Nocilla dream

Översättning Djordje Zarković

Nirstedt, 272 s.

 

 

Hanna Nordenhök är författare och medarbetare på Expressens kultursida. Hennes senaste roman är ”Caesaria”.