Det som pågår är en kamp om sanningen

RECENSION. Amerikanen Hernan Diaz Pulitzerbelönade ”Egendom” är något så ovanligt som en modern roman nästan helt renons på gestaltning. Här finns inga laddade ”scener”, ingen symbolik, knappt någon dialog. I stället bjuder Diaz in till en kalejdoskopisk litterär lek som eskalerar till en strid om själva sanningen.

I centrum står två livsberättelser från ”Den store Gatsby”-eran: finansmannen Andrew Bevels och hans filantropiska hustru Mildreds. Eller heter de Benjamin och Helen Rask? Det är så de presenteras i den första av romanens fyra delar, en roman inuti romanen författad av den (fiktive) Harold Vanner. Det visar sig vara en nyckelroman, vars verkliga huvudpersoner Andrew och Mildred får komma till tals längre fram – Andrew genom sin förljugna självbiografi, och Mildred i sina dagböcker. Ytterligare ett perspektiv tillförs av Andrews sekreterare och spökskrivare, Ida, vars roll det blir att döma mellan dessa olika verklighetsbeskrivningar. 

Är Andrew Bevel ett matematiskt snille och finansmarknadens frälsare? Eller en skrupellös girigbuk, ansvarig för den stora börskraschen 1929? Var hans hustru en schizofren skönande, en mjäkig Mozart-älskare eller en kvinna med intelligens, agens och avantgardistisk musiksmak?

Som troligen framgår är ”Egendom” en brokig och underhållande historia, framför allt om man som undertecknad uppskattar kitschiga interiörer från 1920-talets societetssalonger, kurortsromantik och ingående beskrivningar av invecklade finansiella instrument. Diaz är en skicklig stilist, som vet precis vad han gör när han ger röst och stil åt romanens olika fiktiva författare – från den borgerligt svala men pompösa Harold Vanner (vad sägs om hus som ”avslöjar den fossiliserade naturen inom sig och framträder i sin minerala närvaro”?) till den woolfska modernisten Mildred. Allt är skrivet så som det varit tvunget att skrivas – pastisch upphöjt till konst.

Det är alltså med trygg hand som Diaz lotsar läsaren genom den labyrint han konstruerat och fyllt med förvrängda spegelbilder och lömska ledtrådar. Och uppiggande nog når läsningen fram till ett slags tillfredsställande upplösning. Börsklockan klämtar till stängning och dimridåerna skingras.

För det finns faktiskt en entydig sanning i den här berättelsen, åtminstone när det kommer till det mystiska, mytomspunna paret Rask/Bevel. Den mångfacetterade inramningen till trots är Diaz inte särskilt intresserad av att diskutera sanningens existens – hans fråga är snarare vem som äger den. Kan det egna livsinnehållet ses som ett slags egendom? Och vem ärver den i sådana fall när man dör? Förhoppningsvis inte författare eller finansmän – då vet man aldrig hur det går med eftermälet.

Amanda Svensson är författare, kritiker och medarbetare på Expressens kultursida.