Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Det här får inte plats i debatten om klimatet

PRESIDENTKANDIDAT. Författaren Andri Snær Magnason var kandidat i det isländska presidentvalet 2016.
Foto: Ari Magg
Victor Malm
Foto: IZABELLE NORDFJELL

Politikern och författaren Andri Snær Magnason har skrivit en elegant klimatbok.

Victor Malm försöker se klimatförändringarna från ett långt och långsamt perspektiv.


Kommentera artikeln! När du läst texten får du gärna dela med dig av dina tankar i kommentarsfältet längst ner.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

RECENSION. Humanister har i många år försökt övertyga sig själva om att de kan lämna ett avgörande bidrag till lösningen på klimatkrisen. Inget fel i det, när en akut fråga uppstår är det väl fint om så många som möjligt försöker svara, men den trägna, intellektuellt engagerande ekokritiken gör nog varken till eller från när skeppet fylls av vatten. 

Lösningarna är politiska, ekonomiska, tekniska: bättre energiformer, nya sätt att föreställa sig och etablera global rättvisa, en omorganisation av den kapitalistiska produktion som förstör, utarmar och värmer upp jorden. Roy Scrantons ärkehumanistiska tankar i ”Att lära sig dö i antropocen” är förvisso vackra och kloka, men idealistiska, tänkta för bokhyllan snarare än verkligheten. Eller?

Är jag för pessimistisk nu? 

Andri Snær Magnason, isländsk politiker och författare, kommer inte med något uttalat försvar för de humanistiska kunskapernas värden i katastrofens tid, men i den fina, lågmälda ”Om tiden och vattnet” lyckas han ändå skapa utrymme för något som den vanliga, dagliga klimatdebatten inte har plats för. Jag vet inte riktigt vad jag ska kalla det, kanske ett lika långsamt som långt perspektiv. Han ser oss med barnens, till och med barnbarnens ögon. 

Omfattningen på klimatkatastrofen är alltså bokens huvudspår. Inte bara som i att den är total, överväldigande, allt förändrande, det vet vi redan, utan mer så här: ”Den som är tjugo år i dag kommer att älska och känna en människa som fortfarande lever 2160. Och med tanke på världens nuvarande ordning går vi mot en förstörelse så omfattande att de generationer som lever då kommer att döma ut hela vår tillvaro som skrattretande och dum.”

Bombastiskt, som sagt. Men också sant.

Perspektivet låter kanske banalt, men när det sträcks ut och bryts upp i delar blir det allt annat än. Och även om Magnason ibland är anfrätt av det bombastiska tilltal som plågar nästan alla som skriver om klimatet är det ett perspektiv som han genomdriver med imponerande finess: han tar oss upp på Islands smältande jöklar, tillbaka genom sin kändisspäckade familjehistoria, bort till Tibet, Dalai lama och vattnet som rinner från Himalayas glaciärer, via både försvunna liv och från utrotning räddade krokodilarter, för att demonstrera sin poäng. Att en så liten temperaturökning som 1,5 eller 2 grader celsius resulterar i förändringar på mytologisk skala. Och ännu saknar vi ord för att tala om dem. 

Havsförsurningen är en av uppvärmningens mest katastrofala konsekvenser, men i ren notation ser den minimal ut. Vattnets pH-värde beräknas falla från 8,2 till 7,9, några decimaler, ingenting. Men bilden av dem är döende korallrev. Det är en fundamental förändring av havets kemi som, i värsta fall, kan rubba hela ekosystemet. Och med tanke på hur avgörande havets hälsotillstånd är för allt levande, skriver Magnason, ”kan man börja fundera över om begreppet 'havsförsurning' år 2019 kanske är lika svagt som ordet 'förintelse' var 1930, jämfört med vad det betydde 1960”. 

Bombastiskt, som sagt. Men också sant. Renons på lösningar, absolut. Men ändå en tvingande påminnelse om varför det är så infernaliskt omöjligt att på riktigt införliva klimatkrisen i tänkandet: den har en annan skala än människan, än politiken, än den värld som vi har mätt och vant oss vid. Den är framtiden och den är ändå redan här. 


SAKPROSA

ANDRI SNÆR MAGNASON

Om tiden och vattnet. En berättelse om vår framtid

Översättning John Swedenmark

Norstedts, 308 s.


Victor Malm är kritiker och redaktör på Expressens kultursida. 



Lyssna på ”Två män i en podd”

https://embed.radioplay.io?id=79573&country_iso=se

En sökande podd från Expressen Kultur – om manlighet, kärlek och ensamhet. Med två av kultursidans främsta namn: Radiostjärnan Eric Schüldt och Daniel Sjölin, författare och tv-profil. Självhjälp för intellektuella.

KOMMENTERA ARTIKELN

I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB:s (”Ifrågasätt”) tjänst Ifrågasätt erbjuder Expressen möjligheten för läsare att kommentera vissa artiklar. Denna tjänst tillhandahålls således av Ifrågasätt som också är ansvarig för tjänsten. De kommentarer som Ifrågasätt tillgängliggör på tjänsten visas i anslutning till expressen.se. Expressen granskar inte kommentarerna i förväg. Kommentarerna omfattas inte av utgivaransvaret enligt yttrandefrihetsgrundlagen och de är inte heller en del av den grundlagsskyddade databasen expressen.se. Läs mer om kommentering här.