Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Det är som att läsa ett avsnitt av ”Fråga Lund”

Gunnar Wetterberg.
Foto: Nille Leander / Albert Bonniers
”Ingenjörerna”.
Håkan A Bengtsson.
Foto: Jenny Lindahl / Dagens arena

Gunnar Wetterberg tar sig an ingenjörskonstens historia i sin nya bok ”Ingenjörerna”.

Håkan A Bengtsson läser ett ambitiöst verk som väcker både hopp och oro. 

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

RECENSION. Vem ger sig i kast med att skriva en bok om ingenjörernas olika skepnader, om hur maskinerna ersatt musklerna och om den tekniska utvecklingen i Sveriges ekonomiska historia. Svaret är – förstås – Gunnar Wetterberg vars nya bok ”Ingenjörerna” sträcker sig från pyramiderna till digitaliseringen. Som alltid när det kommer till den wetterbergska ordfabriken är det beläst och genomarbetat. Ibland känns det lite som en radda pregnanta svar i ”Fråga Lund”, men utan författarens distinkta skånska. Det boken excellerar i detaljrikedom förlorar den delvis i pedagogik. Men ”Ingenjörerna” är en prestation som få skulle ro i hamn. Den ställer också några viktiga frågor om tekniken, människan och naturen. 

Huvudfokus ligger på tiden från det svenska industriella genombrottet till 2020-talet. Gunnar Wetterberg har här ett särskilt gott öga till de svenska ”snilleindustrierna” som etablerades runt förrförra sekelskiftet. Aga, SKF, Alfa Laval, ASEA (ABB), LM Ericsson, med flera, blev sedermera framgångsrika företag högt upp i den globala värdekedjan och utgjorde en grundplatta för Sveriges exceptionella ekonomiska framgångar under 1900-talet. 

Stora företag har förknippats med en strukturell konservatism.

”Small is beautiful” har länge varit tidens melodi och småföretagarna vår tids hjältar. Medan stora företag har förknippats med en strukturell konservatism. Historien uppvisar förstås många exempel på stora företag som dött sotdöden ställda inför olika tekniska språng, tänk på Facit i Sverige och Kodak i USA. Men de svenska snilleindustrierna har uppvisat en uppseendeväckande förmåga att utvecklats inom sina respektive tekniska domäner. 

Ingenjörskonsten – författaren talar om en konst – har formats i skärningspunkten mellan den ekonomiska nyttan och en vidare samhällsnytta. Något som satts på pränt i ingenjörernas egenformulerade etos. I Teknologföreningens hederskodex från 1929 talades om behovet av att ”stå i samhällets, fosterlandets och mänsklighetens tjänst”. Entydigt ”svenska” har dessa ingenjörer nog aldrig varit, utan alltid en del av ett globalt erfarenhets- och kunskapsutbyte. 

Ingenjörerna verkar också i en spännande yta mellan politiken och marknaden. Inte bara på grund av den offentliga finansieringen av en rad centrala tekniska utbildnings- och forskningsinstitutioner. 

Folkhemmet byggdes av socialpolitik, det vi kan kalla den sociala infrastrukturen. Men välfärdsbygget innefattande också en fysisk infrastruktur, med sådana i dag självklara offentliga arrangemang som rent vatten och fungerade avlopp. De offentliganställda ingenjörerna ska icke glömmas. Staten tog vidare ett ansvar för infrastrukturen. Den offentliga sektorn verkade som beställare ofta i symbios med framgångsrika svenska företag, ett exempel är samarbetet mellan statliga Televerket och privata LM Ericsson.

De tekniska framstegen är häpnadsväckande i ett historiskt perspektiv.

Tekniken betraktades länge som en okomplicerad välgörare. På 1950-talet var automationen, automobilen och atomkraften självklara hävstänger. Men sedan klingade den oreflekterade framstegsoptimismen av. 1962 kom Rachel Carsons miljöbok ”Tyst vår”. Teknologföreningen skrev i mitten 1960-talet att framåtskridandet innefattade ”skadliga element såväl för människan som för människans miljö” och att tekniken måste bli ”människovänlig”. 

De tekniska framstegen är häpnadsväckande i ett historiskt perspektiv. Men nu ställer klimatförändringarna oss inför ett existentiellt hot. Den teknik vi brukat de senaste två hundra åren har fått förödande konsekvenser. Tilltron till att ingenjörerna ska leverera klimatneutrala tekniska lösningar är samtidigt stor. Parallellt är vi inne i ett nytt nog så omvälvande teknikskifte, den fjärde industriella revolutionen, med digitalisering, big data, logaritmer och artificiell intelligens. Som ställer oss inför nya svåra etiska överväganden.

”Tekniken janusansikte” berörs bara antydningsvis av Gunnar Wetterberg. Författaren är förstås i grund och botten historiker. ”Ingenjörerna” lär oss ändå att människans uppfinningsförmåga tycks oändlig. Men också att förändring tar tid och tekniken har långa ledtider. Det är både hoppingivande och oroande. Nu när det är sent på jorden.



SAKPROSA

GUNNAR WETTERBERG

Ingenjörerna

Albert Bonniers, 350 s.



Av Håkan A Bengtsson 

Gunnar Wetterberg är medarbetare i Expressen. Därför recenseras boken av Håkan A Bengtsson, journalist, författare och vd för Arenagruppen. 





Lyssna på ”Lunch med Montelius”

https://embed.radioplay.io?id=76618&country_iso=se

En omtalad podd från Expressen Kultur – som tar er med bakom kulisserna i kulturvärlden. Med två av kultursidans stjärnor: Martina Montelius, teaterdirektör och författare, och kritikern Gunilla Brodrej. Podden är en hyllning till alla kulturtanter där ute oavsett kön.