Affisch av konstnären J. Howard Miller (1918–2004) använd av War Production Co-ordinating Committee Foto: Wikimedia commons.Affisch av konstnären J. Howard Miller (1918–2004) använd av War Production Co-ordinating Committee Foto: Wikimedia commons.
Affisch av konstnären J. Howard Miller (1918–2004) använd av War Production Co-ordinating Committee Foto: Wikimedia commons.

Det är dags att göra som Maggan i "Vår tid är nu"

Publicerad

Påpassligt föreligger nu två #metoo-antologier med nya vittnesmål och vägar framåt.

Gunilla Brodrej föredrar de handfasta råden.

RECENSION | SAKPROSA. Det är snabbt marscherat av förlagen Lava och Max Ström att presentera varsin metoo-antologi före jul. Men det hemska är att berättelserna nu har blivit så många att man börjar ledsna på att läsa nya. Tack och förlåt Lia Boysen, Ametist Azordegan, Birgitta Ohlsson, Yvonne Hirdman och alla andra som medverkar i antologierna ”#Metoo, 100 berättelser och tio frågor som behöver besvaras” samt ”Me too. Så går vi vidare. Röster, redskap och råd”. Nu är mättnadskänslan ungefär densamma som efter att ha vräkt i sig ett äckelgott julbord och det kommer in en stor portion ris a la malta.

 

LÄS MER – Ebba Witt Brattström: Nu tar kvinnor och flickor ingen mer skit

 

Vad som krävs i det här läget är beska droppar – metoder för hur vi ska ta itu med all den här kunskapen. Och längst bak i boken ”Me too så går vi vidare, röster redskap och råd” finner jag just det.

Ellen Landberg på Ledarna

Där skriver bland annat en sexolog, en psykoterapeut och en jurist specialiserad på grooming, men jag fastnar vid en text av jämställdhetsexperten Ellen Landberg, som arbetar på Sveriges chefsorganisation Ledarna. Hon ser nämligen förbi det allt annat överskuggande sexet i sammanhanget och belyser de viktiga bakomliggande orsakerna till att sådant här beteende kan pågå; arbetsmiljön.

Ellen Landberg är jämställdhetsexpert på chefsorganisationen Ledarna.

Jag läser henne och tänker på rektorn på Musikhögskolan i Stockholm, Cecilia Rydinger Alin, som intervjuas i den andra delen av P2-dokumentären "Don Juan på Musikhögskolan". Där dras historiska sextrakasserier fram som pågått i stängda undervisningsrum på skolan. Nu är just de pedagogerna inte i tjänst på Musikhögskolan längre, och hon är stolt över att "inte haft något fall som har gått till personalansvarsnämnden eller disciplinnämnden" på tio år. Men är det så imponerande?

Cecilia Rydinger Alin, rektor på Musikhögskolan i Stockholm.Foto: ELLINOR COLLIN / COLLIN ELLINOR

Ellen Landberg skriver att sexuella trakasserier är så vanliga på arbetsplatser att om man inte har några anmälningar så kan det tyda på att problemet finns, men att ingen pratar om det. Till Rydinger Alins försvar ska sägas att Musikhögskolan i Stockholm nu, efter #metoo, faktiskt försöker göra någonting för att den här typen av problem inte ska uppstå. När bygget av den nya Musikhögskolan planerades ingick i beställningen att arkitekturen skulle befrämja transparens.

Vem får plats på möten?

Men hur preventivt man än bygger med glasrutor och fri insyn så är det viktigaste av allt att bryta en rådande tystnadskultur. Och den är lite svårare att komma åt. Där handlar det om en allmänt god jämställd arbetsmiljö. Och då gäller det inte bara att fladdra med öronen nån enstaka dag om året utan att se till att verksamheten är inkluderande och lyssnande alla dagar i veckan: ”Exkludering sker också i form av beteenden som rör själva arbetet; vem som får ta plats på möten, vems idéer som tas vidare och hur resurser fördelas i organisationen”, skriver Ellen Landberg.

 

LÄS MER – Per Wirtén: Nu måste vi göra politik av #metoo

 

Den lilla skriften #metoo från Max Ström innehåller förutom vittnesmål, en del användbara tips och råd som hur man pratar med barn om sexövergrepp, hur man polisanmäler och vad man ska acceptera och inte acceptera att bli kallad. Vi vet dock att problemen är mycket större och övergripande än så. Särskilt i en samtid där marknadskrafterna är starka och företagen gör lite vad de vill. 

Uppfostring på sociala medier

Lösningen är inte indignerade uppfostringsförsök på sociala medier. Lösningen är att kvinnor får halva den reella makten och hela lönen – på varenda arbetsplats. Och att människor organiserar sig.

Maggan (Josefin Neldén) i "Vår tid är nu" kandiderar till ordförandeposten i sin fackklubb.Foto: SVT

För hur fina utfästelser arbetsgivarna än gör och hur noga de än läser de här böckerna så lär oss historien att revolutioner aldrig kommer uppifrån. 

Återstår att göra som den ensamstående servitrisen Maggan i det nionde avsnittet av SVT:s historiska såpa ”Vår tid är nu”. Hon går inte bara med i facket. Hon tar över det. 

 

Antologier

Metoo, 100 berättelser och tio frågor som behöver besvaras

Redaktör Colette van Luik

Max Ström, 144 s.

Me too. Så går vi vidare. Röster, redskap och råd

Redaktör Alexandra Pascalidou

Lava förlag, 237 s.

 

Gunilla Brodrej är kritiker och redaktör på Expressens kultursida.

Läs fler texter av Gunilla Brodrej

Relaterade ämnen
Expressen getinglogga
Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till Expressens startsida

Mest läst i dag