Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Den trotsigaste samhällskritikern har integrerats

Thomas Bernhard.Foto: ANDREJ REISER / TRANAN FÖRLAG

Det avgörande ögonblicket kan både vara trivialt och så intensivt att det förbränner all normalitet.
Ulf Olsson går den besvärliga Thomas Bernhard till mötes.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

När Thomas Bernhard dog 1989 visade sig hans testamente innehålla klausulen att hans verk inte fick tryckas i Österrike – men när nu hans roman ”Gå” kommer ut i svensk nyöversättning av Jan Erik Bornlid, sker det ”med stöd av Österrikes kulturministerium”. Har alltså den trotsigaste samhällskritikern av dem alla nu integrerats? Så fungerar konstarterna, de utvecklar traditioner också för de avvisande, inordnar dem, gör dem till föremål för analyser och recensioner, kanoniserar dem. Men det innebär för den skull inte att laddningen i Bernhards texter desarmerats.

 

LÄS MER: Maniskt mästerverk

 

Bernhards språk reptilsnabbt

Laddningen är en blandning av det plötsliga och det utdraget monotona. Plötsligheten kommer av att Bernhards språk reptilsnabbt reagerar på olika stimuli, liksom romanens frånvarande huvudperson Karrer ”alltid reagerar på allt.” Det monotona är det monomana upprepandet av scener, detaljer, formuleringar. Resultatet är en text som blixtsnabbt rör sig bara på stället. Besvärligt är det, en roman som ”Gå” är besk och taggig, hatisk och parodisk, svårsmält för den på enbart hygglighetens prosa uppfödde. Handlingen är mycket enkel: berättaren och vännen Oehler går tillsammans, de pratar om Karrer som tagits in på sinnessjukhuset Steinhof, förmodligen för att aldrig mer släppas ut. Oehler refererar noga den scen som är Karrers slutgiltiga steg in i galenskapen: i en tygaffär bestrider han våldsamt kvaliteten hos det förevisade tyget.

Så trivialt kan det avgörande ögonblicket vara, men också så intensivt att det förbränner all normalitet. Scenen är plågsam, en stumfilmsfars som är dödligt allvarlig. Scenen fullföljer det som är hela den lilla romanens utgångspunkt: ”Konsten att existera mot alla realiteter, säger Oehler, är den konst som är svårast.”

Anders Olsson och Daniel Birnbaum skriver essäer

”Gå” kom ut i svensk översättning 1991 i samlingsvolymen ”Helt enkelt komplicerat och andra texter” till vilken redaktörerna Anders Olsson och Daniel Birnbaum fogat var sin läsvärd essä till sin översättning. Bornlids nyöversättning lägger sedan till ytterligare en nyans till det prudentliga vanvett som ”Gå” består i.

 

LÄS MER: Thomas Bernhard - Mina priser 

 

ROMAN

Thomas Bernhard

Tranan, 104 s.

Ulf Olsson är kritiker på Expressens kultursida.