Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Den tigande damen

Sema Kaygusuz
ROMAN SEMA KAYGUSUZ Platsen i ditt ansikte Översättning Ulla Bruncrona Ersatz, 196 s.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

Att betrakta världen symboliskt, är att se den för vad den inte är; att se tingens mening inte i tingen själva, utan förmedlad genom dem, dold bakom dem.

Den turkiska författaren Sema Kaygusuz anlägger i "Platsen i ditt ansikte" en i högsta grad symbolisk blick på tillvaron. Ingenting som betraktas genom textens lins har mening enbart i och genom sig självt.

Kanske är denna blick författarens sätt att litterärt bearbeta det trauma som utgör romanens navel: massakern på aleviter i den turkiska provinsen Dersim som Kaygusuz egen farmoder genomlevde. Händelsen placerar sig i berättelsens centrum, just eftersom den mestadels bara anas som en djup tystnad i dess periferi, och på samma sätt tycks den ha präglat farmoderns liv. De enda ord hon någonsin yppade om dådet - "De skar halsen av oss" - yppade hon med en röst lånad från de som inte undkom med sina liv i behåll. Människor som sköts, torterades, brändes till döds. Spädbarnet som lämnades att förtvivlat försöka suga mjölk ur sin döda mors bröst. Om allting annat kunde hon tala, men inte om detta.

Kanske utgör farmoderns dubbla, motsägelsefulla gestalt - den talande kvinnan och den tigande - prototyp för de dubbleringar som genomlöper texten; inte minst den som redan från början klyver berättaren i ett du och ett jag, inneslutna i samma kropp. Detta mångfaldigande av identiteter, berättelser och betydelser framträder i texten som någonting både hotfullt och eggande: "Ser du intresserat på någon fördubblas du ibland, du blir också din spegelbild".

Allt som genom romanens böljande, fritt svävande språk framträder för läsaren gör det som bärare av dubbel, mångfaldig mening: profeten som samtidigt är en barnamördare, fikonträdet som både kan läka och stympa, skänka och avsluta liv. En å och en herde som delar sitt väsen, som är detsamma - å och herde på samma gång.

Allting är dubbelt, allting är mångfaldigt, allting är också det som det synes att inte vara. Kan det då också ur tystnaden gå att utvinna något slags språk? Kan det då till och med i det mest bottenlösa av mänskliga mörker gå att finna en spillra av ljus?

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!