Hoppsan!

Ett tekniskt fel har uppstått. Din skärm är smalare än innehållet på denna sida. Vill du visa Expressen i ett bättre anpassat format?

Du kan alltid välja vilket format sidan ska visas i, i sajtens sidfot.

Den odugliga veterinären blev Värmlands egen Hitler

Anna-Lena Lodenius är journalist och författare, främst känd för rapporter om och studier av extremnationalistiska rörelser.
Foto: Helena Lehmus
Ulrika Kärnborg.
Foto: OLLE SPORRONG

Anna-Lena Lodenius nya bok ”En värmländsk Hitler” går till botten med den svenska nazismens tidigaste historia. 

Ulrika Kärnborg fascineras av berättelsen om Birger Furugård, veterinär och svensk nazist. 

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

RECENSION. Rubriken på framsidan av Värmlands Folkblad morgonen den 2 maj 1945 var av krigstyp. ”Hitler har dött” skreks budskapet till läsarna ut med svarta bokstäver. Ledaren samma dag konstaterade att Rikskanslern gått bort utan att sörjas av en enda svensk, men var det sant? Knappast.

För inte så långt från redaktionen satt Värmlands egen führer, nazistledaren Birger Furugård, tårögd och försökte smälta det ofattbara. Några dagar senare tvingades Tyskland kapitulera vilket ledde till att så väl Furugårds partivänner som nazistiska medlöpare i andra nordiska länder drogs med i fallet. 

I sin nya bok ”En värmländsk Hitler” tecknar journalisten Anna-Lena Lodenius en skarp bild av en okänd epok, nämligen den svenska extremhögerns första decennium. Det är en sorglustig berättelse om hur en charmig men oduglig veterinär från Sillbodal startar landets första nazistparti och utnämner sig själv till ledare. Dessutom ger den en analys av de samhällsmekanismer som gjorde att rörelsen aldrig fick möjlighet att växa sig stark. 

Birger, som var usel i skolan, verkar tidigt ha hittat sin nisch. Nazismens blod och jord-tanke.

Så här långt efteråt kan det nämligen sägas. Svenska Nationalsocialistiska Partiet (SNSP) var, trots personliga och täta kontakter med nazistpampar som Göring och Himmler, chanslöst. Jämförda med sina tyska kolleger, ärrade krigshjältar och förbrytare från första världskriget, tedde sig dess funktionärer som utklädda bonddrängar. Kombinationen av deras organisatoriska oförmåga och det yrvakna men ändå sega motstånd som politiska partier, lagstiftare och medier ofta bjöd, gjorde att medlemsvärvningen gick trögt.

Varför en ”kodoktor” från västra Värmland överhuvudtaget ville starta ett nazistparti framstår som en gåta. Själv hänvisade han ofta till alla de utmärkta böcker han fått läsa vid Lunds universitet, handledd av en rasistisk professor. Viktigare är antagligen att han influerades av sina äldre bröder. Gunnar och Sigurd, smartare och mer framgångsrika än Birger, hade besökt Tyskland redan på 1920-talet.

Chalmerscortègen hånar de svenska nazisterna Sven Olof Lindman och Birger Furugård, 1933-1934.
Foto: TT NYHETSBYRÅN

Birger, som var usel i skolan, verkar tidigt ha hittat sin nisch. Nazismens blod och jord-tanke, där människan förmodas ha ett närmast besjälat band med den plats hon fötts på, tilltalade honom enormt. I hans ögon var det politiska etablissemanget tillsammans med storkapitalet ansvariga för landsortsbefolkningens fattigdom.

Över dem båda härskade, enligt den antisemitiske Furugårds befängda åsikt, den internationella judendomen. Det där det sista var, skulle det visa sig, en svårsmält tanke för den stora majoriteten svenskar. Lagstiftningen och polisen, skriver Lodenius, lyckades också på 1930-talet begränsa de svenska nazisternas möjlighet att agera. Lägger man till vanliga medborgares modiga strävan att gå i närkamp med nazisterna och deras argument, förstår man att Birger Furugård inte hade det så lätt. 

Men att en rörelse är liten garanterar ju inte dess ofarlighet. Våldshandlingar och brottslighet kan få stora konsekvenser även utövarna är få. Titta bara på dagens gängkriminalitet.

I fallet med Furugård och SNSP bedömer Lodenius att det var försöken att skapa beväpnade skyddskårer som sticker den moderna läsaren mest i ögonen. Eftersom de backades upp av etablissemanget hade de kunnat utvecklas till ett verkligt hot mot demokrati och nationellt självstyre. Sedan är det förstås den allvarligare frågan om det verkliga arvet efter Furugård: hans särpräglade populistiska och främlingsfientliga idéer.

När det gäller dem konstaterar Lodenius att de lever vidare, inte minst i dagens riksdagsdebatter – med åsikter och retorik som tyvärr ter sig tidlösa.


SAKPROSA

ANNA-LENA LODENIUS

En värmländsk Hitler. Birger Furugård och de första svenska nazisterna.

Historiska Media, 352 s.


Ulrika Kärnborg är författare, kritiker och medarbetare på Expressens kultursida.