Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Den lyckliga familjens mörka hemlighet

Cilla Naumann. Foto: Charlie Drevstam.
Cilla Naumann. Foto: Charle Drevstam.

Cilla Naumann berättelse om den olycksaliga familjen är hjärtskärande.

Valerie Kyeyune Backström läser en roman som skulle kunnat bli större.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

ROMAN | RECENSION. I ett av höghusen i Stockholms innerstad utspelas en familjetragedi. En familj från Kalifornien anländer en mörk vinterkväll, och under den isande vintern ska upptakten till det oundvikliga veckla ut sig i den lilla lägenheten, högt över staden, där vinden aldrig slutar vina. 

På grund av en mörk hemlighet drivs den till ytan lyckade familjen till krisens yttersta gräns. Vi får följa den äldsta dottern Isabel genom hennes hemliga dagbok, liksom grannflickan Anna, som hela livet undermedvetet ska återvända till denna familj och deras ofattbara död. Även om de aldrig har träffats, aldrig talats vid, så blir flickorna på något vis sammanbundna av geografin och ödets nycker.

Skuggan av skeendet

Det är berättartekniskt skickligt hur historien antar en parallell linje, den om grannflickan i höghuset mittemot som bevittnar skuggan av skeendet, när allt redan är försent. Genom Anna får boken en större klangbotten som handlar om minnets manipulativa sida, om hur fantasin kan vara minst lika verklig, om inte verkligare, än det som verkligen sker. Om hur föremål kan tyckas mer levande, sannare, än människorna de tillhörde.

 

 

Samtidigt som det är en tät roman, välskriven och vacker, så känns det som om något saknas. Upplösningen är hjärtskärande, men efteråt lämnas jag undrande. Trådarna som ska vävas ihop, berättelserna som ska smälta in i varandra gör det inte. Men romanens största brist är att jag i slutändan fortfarande inte förstår varför den oändliga familjen väljer att upplösas så som den gör. 

Mardrömslik inblick

Det som skulle ha kunnat bli en mardrömslik inblick, ett febrigt förstående av mamman och pappans fatala beteende, räcker inte som förklaring. De framstår helt enkelt som lite väl dramatiska, och det gör väl också människor i verkliga livet, men i litteraturen finns möjligheten att förstå, att leva sig in i människor och öden man annars skulle avfärda. 

Det är synd att "Den oändliga familjen" inte tar oss dit – då hade det varit en verkligt stor berättelse.

 

Roman

Cilla Naumann

Den oändliga familjen

Albert Bonniers förlag, 256 s

 

Valerie Kyeyune Backström är kritiker på Expressens kultursida.

 

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!