Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Den förbryllande okunskapen om Finland

Niclas Sennerteg. Foto: PRESSBILD
Tobias Berglund.
Ur boken "Finska inbördeskriget". Foto: Natur och kultur

Finska inbördeskriget var en mänsklig tragedi.

Maria Edström läser en upplysande bok om en mörk historia.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

RECENSION | BOK. Kunde det stämma? ”Har Finland proklamerat sin självständighet?” frågade Dagens Nyheter den 6 december 1917. Så oklart uppfattades läget av en omvärld, upptagen av världskrig och brödbrist, då på dagen för hundra år sen – som nu firas som Finlands självständighetsdag.

Den finska lantdagen hade med 100 röster mot 88 godkänt det borgerliga förslaget ”bekantgörandet av Finlands självständighet”. Motsättningarna mellan borgerliga och socialdemokrater både i parlament och på gatan fick de ”röda”, omgivna av rysk revolution, att med vapen ta makten två månader senare. 

Författarna Tobias Berglund och Niclas Sennerteg

Så förutsättningarna fanns för det som författarna Tobias Berglund och Niclas Sennerteg – efter att ha ratat andra beteckningar som till exempel frihetskriget eller klasskriget – väljer att kalla sin bok: ”Finska inbördeskriget”. De vill råda bot på den förbryllande okunskapen om vårt grannland som innan det 1809 blev ryskt, i flera hundra år varit svenskt. Inbördeskriget klöv också oss, svenskar krigade som frivilliga hos de vita (de borgerligt nationalistiska) medan socialdemokrater förgäves försökte få sitt östra broderparti att följa parlamentariska metoder.

 

LÄS MER – Anna Hellgren om Masha Gessens "Framtiden är historia"

 

Kriget sätts också in i en internationell kontext; i en värld av sönderfallande imperier växer två rörelser fram. En nationsbyggande, ett land och dess folk oavsett klass, den andra socialistisk för ett jämlikt samhälle oavsett nation.

Feodalt Finland

Finland gick från ett närmast feodalt styre till en modern riksdag 1906 – vars förslag ständigt avvisades av tsaren. Lägg till en reformovillig borgerlighet och en revolutionsinspirerad socialdemokrati så förklaras något av våldsamheten i hur krigets ideologiska konflikt utspelades.

Stridernas själva förlopp skildras detaljerat och ögonvittnen till både röd och vit terror får kriget att på många vis påminna om nutida inbördeskrig; arméer av amatörer med hatet till en demoniserad motståndare som drivkraft.

Interneringsläger

I tre månader varade kriget med förfärande höga dödstal – flest röda – vilka också dog i de interneringsläger som upprättades efter kriget, i den så kallade ”eftersläckningen”.

Berglund och Sennerteg bemödar sig om en opartisk och nyanserad hållning, öser ur såväl äldre som nyare källor. De problematiserar den hyllande mytbildning runt de vitas ledare Mannerheim som ensidigt framhåller den röda terrorn men förnekar den vita. Och redovisar det nya – länge kontroversiella – ifrågasättandet av den historiesynen.

Men den mänskliga tragedin överskuggar till slut allt. En av den Svenska brigadens sergeanter på den vita sidan noterar häpet efter att ha tillfångatagit två rödgardister:

”Människor – som jag själv. Bara så bleka. Ögonen irra omkring”.

 

SAKPROSA

Tobias Berglund och Niclas Sennerteg

”Finska inbördeskriget” 

Natur och Kultur, 540 s.

 

Maria Edström är medarbetare på Expressens kultursida.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!