Niclas Sennerteg. Foto: PRESSBILDNiclas Sennerteg. Foto: PRESSBILD
Niclas Sennerteg. Foto: PRESSBILD
Tobias Berglund.Tobias Berglund.
Tobias Berglund.
Ur boken "Finska inbördeskriget". Foto: Natur och kulturUr boken "Finska inbördeskriget". Foto: Natur och kultur
Ur boken "Finska inbördeskriget". Foto: Natur och kultur

Den förbryllande okunskapen om Finland

Publicerad

Finska inbördeskriget var en mänsklig tragedi.

Maria Edström läser en upplysande bok om en mörk historia.

RECENSION | BOK. Kunde det stämma? ”Har Finland proklamerat sin självständighet?” frågade Dagens Nyheter den 6 december 1917. Så oklart uppfattades läget av en omvärld, upptagen av världskrig och brödbrist, då på dagen för hundra år sen – som nu firas som Finlands självständighetsdag.

Den finska lantdagen hade med 100 röster mot 88 godkänt det borgerliga förslaget ”bekantgörandet av Finlands självständighet”. Motsättningarna mellan borgerliga och socialdemokrater både i parlament och på gatan fick de ”röda”, omgivna av rysk revolution, att med vapen ta makten två månader senare. 

Författarna Tobias Berglund och Niclas Sennerteg

Så förutsättningarna fanns för det som författarna Tobias Berglund och Niclas Sennerteg – efter att ha ratat andra beteckningar som till exempel frihetskriget eller klasskriget – väljer att kalla sin bok: ”Finska inbördeskriget”. De vill råda bot på den förbryllande okunskapen om vårt grannland som innan det 1809 blev ryskt, i flera hundra år varit svenskt. Inbördeskriget klöv också oss, svenskar krigade som frivilliga hos de vita (de borgerligt nationalistiska) medan socialdemokrater förgäves försökte få sitt östra broderparti att följa parlamentariska metoder.

 

LÄS MER – Anna Hellgren om Masha Gessens "Framtiden är historia"

 

Kriget sätts också in i en internationell kontext; i en värld av sönderfallande imperier växer två rörelser fram. En nationsbyggande, ett land och dess folk oavsett klass, den andra socialistisk för ett jämlikt samhälle oavsett nation.

Feodalt Finland

Finland gick från ett närmast feodalt styre till en modern riksdag 1906 – vars förslag ständigt avvisades av tsaren. Lägg till en reformovillig borgerlighet och en revolutionsinspirerad socialdemokrati så förklaras något av våldsamheten i hur krigets ideologiska konflikt utspelades.

Stridernas själva förlopp skildras detaljerat och ögonvittnen till både röd och vit terror får kriget att på många vis påminna om nutida inbördeskrig; arméer av amatörer med hatet till en demoniserad motståndare som drivkraft.

Interneringsläger

I tre månader varade kriget med förfärande höga dödstal – flest röda – vilka också dog i de interneringsläger som upprättades efter kriget, i den så kallade ”eftersläckningen”.

Berglund och Sennerteg bemödar sig om en opartisk och nyanserad hållning, öser ur såväl äldre som nyare källor. De problematiserar den hyllande mytbildning runt de vitas ledare Mannerheim som ensidigt framhåller den röda terrorn men förnekar den vita. Och redovisar det nya – länge kontroversiella – ifrågasättandet av den historiesynen.

Men den mänskliga tragedin överskuggar till slut allt. En av den Svenska brigadens sergeanter på den vita sidan noterar häpet efter att ha tillfångatagit två rödgardister:

”Människor – som jag själv. Bara så bleka. Ögonen irra omkring”.

 

SAKPROSA

Tobias Berglund och Niclas Sennerteg

”Finska inbördeskriget” 

Natur och Kultur, 540 s.

 

Maria Edström är medarbetare på Expressens kultursida.

Relaterade ämnen
Maria Edström
Maria Edström
Expressen getinglogga
Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till Expressens startsida

Mest läst i dag