Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

De modiga jihadisterna stenar en kvinna till döds

Edna O'Brien.
Foto: Awakening_Gettyimages / Natur och kultur
”Flicka”.
Foto: AP PHOTO / AP MILITANT VIDEO

Ulf Olsson slås till marken av Edna O'Briens roman om Boko Harams offer.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

RECENSION. När den jihadistiska terrorgruppen Boko Haram 2014 kidnappade tvåhundrasjuttiofem nigerianska skolflickor upprördes världen. Men nu, sex år senare, hur upprörda är vi? Katastrofer, stora och små, avlöser varandra: hur ska vi kunna komma ihåg flickorna i Chibok ens om merparten av dem fortfarande är försvunna?

85 år gammal reser den irländska författaren Edna O’Brien till Nigeria för att lära sig mer om flickornas öden, samla material, göra intervjuer. Den resulterande romanen, ”Flicka”, berättar nog inte hela sanningen om detta bortrövande – men delar av den. Och den hjälper oss att inte glömma.

Inledningsraderna håller redan på att bli klassiska: ”I was a girl once, but not any more”, eller i Anna Lindbergs översättning: ”En gång var jag en flicka, men det är jag inte längre.” Så tecknar romanen ett liv, där flickan tvingas bli vuxen, tvingas bli mor, djur, slav. ”Flicka” är en roman om ett övergrepp, hur det drabbar en individ men också om hur övergrepp är en systematisk politik.

Här finns en scen när en kvinna stenas ihjäl av de modiga jihadisterna.

Maryam rövas bort, hennes fångenskap övergår i upprepade våldtäkter, ett tvångsäktenskap, graviditet, flykt – och en plågsam hemkomst. Ibland tvingas man nästan blunda under läsningen, så grymt saklig är O’Briens prosa. Här finns en scen när en kvinna stenas ihjäl av de modiga jihadisterna, och den är bland det mer obehagliga jag läst. 

Men ”Flicka” vältrar sig inte i hemskheterna, O’Brien försöker också förstå hur en människa kan överleva sina villkor, och hur olika strukturer, på ytan väsensskilda, liknar varandra. Fånglägret får besök av emiren, han omges av vördnadsfull beundran, en del av de fångna flickorna ”tillber honom”. I en helt annan scen, efter hemkomsten, ser Maryam hur republikens president gör entré, och den kvinnliga publiken sträcker ”på halsarna för att komma en aning närmare honom.” O’Brien monterar effektivt ner maktens strålglans, hon ser hur den är sig själv nog.

Maryams första försvarslinje mot våldtäkterna och underkastelsen är att göra sig tom. Hon ber sin kristna Gud att befria henne ”från allt det som varit.” Men med ett nyfött barn att bära genom flykten förbyts tomheten i omsorg, det ensamma jagets murar bryts upp, och överlevnad blir nödvändig.

Mansvärlden är blickens, kontrollens och övergreppets värld.

I romanen möts en extrem, islamistisk miljö, och en kristen, inte heller utan extrema inslag. Och här möts mans- och kvinnovärldar. Kvinnornas värld är det kollektiva arbetets, omsorgens och omvårdnadens – medan mansvärlden är blickens, kontrollens och övergreppets värld. Det är grundmönstret, men enstaka individer korsar gränserna, rör sig självständigt genom världens polarisering. Och där finns skyddande och trygga, både kristna och islamiska, miljöer.

Man kan någon gång tveka inför ett liksom antropologiskt inslag i romanen. Men framför allt känner man med Maryam, plågas med henne, delar hennes hallucinationer. ”Flicka” vinner en berättelsens klassiska seger: man kan inte sluta läsa trots att läsningen är rena tortyren.



ROMAN

EDNA O'BRIEN

Flicka

Översättning Anna Lindberg

Natur & Kultur, 243 s.



Ulf Olsson är professor emeritus i litteraturvetenskap och medarbetare på Expressens kultursida.






Lyssna på ”Två män i en podd”

https://embed.radioplay.io?id=76263&country_iso=se

En sökande podd från Expressen Kultur – om manlighet, kärlek och ensamhet. Med två av kultursidans främsta namn: Radiostjärnan Eric Schüldt och Daniel Sjölin, författare och tv-profil. Självhjälp för intellektuella.