Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Danska stjärnförfattaren får mig att gå alldeles vilse

Caroline Albertine Minor.
Foto: Lærke Posselt / Wahlström och Widstrand
Sven Olov Karlsson.
Foto: OLLE SPORRONG

Caroline Albertine Minor är en av den nordiska samtidslitteraturens mest hajpade författare.
Sven Olov Karlsson trasslar in sig i hennes roman ”Hummerns sköld”.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

RECENSION. Ett psychic medium i San Francisco håller klärvoajans med Ea. De kusliga rösterna får henne att för första gången på åratal mejla sin bror Niels, en bister outsider i Köpenhamn. Samtidigt blixtinkallas museikonservatorn och ensamföräldern Sidsel till London för att rädda en oskattbar stenstod. Som sista utväg ber hon Niels vara barnvakt. Skräck, magisk realism, tänker jag. En thriller med arkeologisk touch? Ett Peter Høegskt inferno?

”Hummerns sköld”.

Så storartat börjar Caroline Albertine Minors ”Hummerns sköld”. Tre vuxna syskon som skingrats över världen tvingas återuppta kontakten med både varandra och sitt förflutna. Snart artar det sig till en klassisk uppgörelse med en dysfunktionell mor och far – inte ens efter att de lagts i graven är man fri från dem!

Sensmoralen? Det är synd om människorna, ungefär, men de är verkligen i farten.

Kärnkaraktärernas stora geografiska spridning gör det lätt att associera till Amanda Svenssons mastodontverk ”Ett system så magnifikt att det bländar”. En annan likhet: båda skriver medryckande och underhållande. Översättaren Johanna Lykke Holm har skickligt bevarat det sprittande tempot och känsligt försvenskat störtfloderna av liknelser om stort – urgammal sorg, snedbelastad kärlek, svidande efterklokhet – som smått – kroppsligheter som baksmälla, kåthet, åldrandets obarmhärtighet.

Sensmoralen? Det är synd om människorna, ungefär, men de är verkligen i farten. Och klär sig väl. Beskrivningarna av mode och frisyrer är ytterst utförliga: inför en adaption till film har kostym, smink och scenografi bara att läsa innantill. ”Hummerns sköld” är en brett anlagd roman inklämd på överraskande få sidor.

Men den lovande upptakten liksom bara fortsätter och fortsätter. De antydda fallen mot avgrunden infrias aldrig. Såvida inte fall framåt räknas. En och annan twist uppenbaras. Men inte i proportion till romanens melodramatiska första fjärdedel. De dödas sporadiska påhälsningar finner ingen harmoni med resten av texten.

Handlingen hoppar mellan myriader av förnamn.

Romankonst är att skapa ett kaos där positioneringen ändå alltid är tydlig. Men här går galleriet av karaktärer och alla deras bekanta inte att överblicka. Handlingen hoppar mellan myriader av förnamn. Dessa bildar murar i en labyrint. Där finner jag mig vilse, och konstaterar att hantverksmässiga problem som varken författare eller förlagsbearbetning löst till sist hamnar hos läsaren. 

Caroline Albertine Minor är en ung, dansk litterär stjärna. Hon fick bland annat PO Enquists pris för debuten, novellsamlingen ”Välsignelser”, 2019. Stressades ”Hummerns sköld” fram? Säkert har hon många bra böcker framför sig. Och kanske får hon precis som salig PO brukade säga om sitt skrivande, vänja sig vid att då och då också bli besviken.



ROMAN

CAROLINE ALBERTINE MINOR

Hummerns sköld

Översättning Johanne Lykke Holm

Wahlström & Widstrand, 285 s.



Sven Olov Karlsson är journalist, författare och medarbetare på Expressens kultursida.




Lyssna på Expressen nya mediepodd

https://embed.radioplay.io?id=83893&country_iso=se

Expressens kulturchef Karin Olsson och redaktionschef Magnus Alselind tar er med bakom kulisserna i medievärlden och fångar upp snackisarna. Varje vecka med en spännande gäst.