Foto: Hanson Fiona
 Foto: Hanson Fiona

Charlotte Essén / Sektbarn - ett reportage

Publicerad
Uppdaterad
Det ska böjas i tid, det som krokigt ska bli, säger det gamla ordspråket med brutal uppriktighet – det handlar om att tukta barn så att de lär sig möta världen med pannan mot jorden och ryggraden ödmjukt krökt. I Charlotte Esséns omfångsrika reportage får vi möta ett antal personer som har vuxit upp i sekter som Knutbyförsamlingen, Jehovas vittnen, Hare Krishna, Finlands förebedjare och Familjen (Guds barn). Och fastän trosuppfattningarna skiljer sig, förenas sekterna av sin likartade syn på barn – ett formbart material som helt utan egen talan är i händerna på sina andliga designers, sekternas auktoritära ledarskap.
Det är en uppfostran som bara kan beskrivas som fysisk och psykisk barnmisshandel, med föräldrarna som fromt tjänstvilliga garanter för att misshandeln kan pågå år efter år. De som lyckas bryta sig loss – som Esséns intervjupersoner – kan alla vittna om hur svårt det är att anpassa sig till ett samhälle som saknar kunskap om sektvärlden och inte har någon förståelse för avhopparnas trauman.

När Essén bara intervjuar dem som har lämnat sekterna, tummar hon förstås på den journalistiska regeln att låta också motparten komma till tals. Men det beror inte på att hon inte har försökt, snarare på att sekternas ledare och medlemmar blånekar till allt som anförs mot dem och i övrigt inte uttalar sig om ”interna angelägenheter”.
Det finns ju bland tio guds bud heller inget uttryckligt förbud mot att ljuga, bara en anmodan att inte vittna falskt. Kanske är det därför som kristna församlingar så ogenerat kan tillbakavisa alla anklagelser som riktas mot dem. Det är ju ingen synd att blåljuga, snarare en förtjänst om församlingens rykte står på spel. Att vara religiös är att göra ljugandet till ett vanebeteende.

Men om inget annat duger, kan man alltid hänvisa till den världsligt grundlagsskyddade religionsfriheten. Då får man omedelbart de politiska och juridiska myndigheterna på sin sida. Ingen annan mänsklig rättighet har i Sverige så hög oberörbarhetsstatus som religionsfriheten – det rör sig snarare om ett religionsprivilegium.
Den dåvarande socialdemokratiska regeringens utredning om barn i religiösa sekter – I god tro (1998) – var ganska försiktig i sina förslag till åtgärder mot uppenbara övergrepp, men den lades ändå till handlingarna, sedan den tunga remissinstansen Kommunförbundet hävdat att åtgärderna skulle strida mot religionsfriheten. Sedan dess har sekternas möjligheter att förtrycka barn i stället ytterligare förstärkts genom tillkomsten av alltfler religiösa friskolor.
Hederskulturerna från Mellanöstern – muslimska eller kristna – berörs här bara i förbifarten. Det Essén beskriver är toppen på ett isberg. Ingenting tyder på att den hänsynslösa hjärntvätten av barn är på väg att minska. Tvärtom. Religionsfriheten är heligare än FN:s barnkonvention som ju inte ens är lag i Sverige.
Expressen getinglogga
Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till Expressens startsida

Mest läst i dag