Carolina Setterwall. Foto: Sara Mac KeyCarolina Setterwall. Foto: Sara Mac Key
Carolina Setterwall. Foto: Sara Mac Key

Barnen säger att pappor dör, precis som blommor

Publicerad

I sin debutroman berättar Carolina Setterwall om hur hon förlorade sin sambo när deras barn bara var några månader gammalt. 

Ida Ölmedal läser en ovanligt ärlig skildring av sorg, skuld och ojämlik kärlek.

LITTERATUR | RECENSION. Ett par gör en tabell vid ett köksbord. Hon vill skaffa barn. Han vill inte. De listar plus och minus. På minussidan skriver han, med små men tydliga bokstäver: “A kommer kanske inte att orka.”

Hon vinner ändå. Hon gör hellre slut än avstår från barn, och han, A, blir hellre pappa än lämnad.

När barnet är åtta månader finner modern fadern död i sängen. Hans hjärta har stannat.

Trots att läkare, psykologer och familj avvisar tanken, kan hon inte släppa den: Det var hon som dödade honom. 

Han försökte säga att han inte skulle orka. Han orkade inte.

"Låt oss hoppas på det bästa"

Carolina Setterwalls självbiografiska bok “Låt oss hoppas på det bästa” är hisnande modig. 

Inte bara i beskrivningen av sorgen och skuldkänslorna. Det är också ovanligt att läsa en så uppriktig skildring av detta, sannolikt ganska vanliga: en graviditet som utåt tycks vara efterlängtad, men som bara den ena föräldern gläder sig åt. Eller, än vanligare: ett förhållande mellan två personer som älskar varandra, men som tycks vara programmerade att gå i otakt. 

Hon är den ambitiösa projektledartypen i 30-årsåldern, van att ha kontroll, att planera och genomföra i högt tempo. Han är den lite yngre killen, ensamvargen som tar lång tid på sig att bli kär och aldrig vill sluta fira jul hos mamma och pappa. Oron gnager hos henne, även innan barnfrågan kommer på tal: Är detta hans sätt att älska, eller hänger han bara på? Hon ägnar sig, med Agneta Pleijels ord, åt att “prestera kärlek” – ett arbete som ibland nästan går över i en strid med den älskade. 

 

TV: Ida Ölmedal intervjuar Agneta Pleijel om "Doften av en man" 

Enkelt hos Carolina Setterwall

Tiden efter sambons död varvas med minnen från deras liv tillsammans. Det är som att följa med i en bearbetningsprocess, formen liknar en tankedagbok, eller ett långt brev – textens “du” är den avlidne sambon. Språket är klart och okonstlat, ibland nästan slarvigt men det gör inte så mycket, det går inte att inte sugas in i den här historien och jag kommer upp till ytan igen först 350 sidor senare. 

Då har nästan tio år passerat, från första kyssen bland björkarna på valborgsmässoafton till dagen på förskolegolvet då sonen pratar med de andra barnen om att pappor kan dö, precis som blommor.

Blixtrat förbi har också en sårig kärleksrelation med en ny man, där hennes trauma upprepas och spegelvänds. Även här är uppriktigheten skoningslös, mot alla inblandade, vilket inte är okomplicerat: Detta är författarens sanning, men det är svårt att inte tänka på att det rör en person som lever vidare, efter en avslutad relation, och förmodligen är tydligt identifierbar i en rätt stor krets. Jag hoppas att han har fått ta del av historien i förväg.

Modigt är det likväl.

Blogg blev bok

Fröet till Setterwalls bok är en blogg, och jag kommer att tänka på den särskilda kvalitén i det sättet att skriva: osminkat och här och nu. Bortom tvivel. Skrivandet får en fast punkt i den konkreta vardagen, amning, promenader, hopplöst tindersvajpande. Läsaren förvånas inte över att historien tolkas om under bearbetningens gång, så fungerar en sorgeprocess. En mer bearbetad roman vore på något vis mindre sann.

Det här är en bok som inte följer några berättartekniska bågar, den skänker inga tröstande slutsatser. Jag har egentligen bara ett ord kvar när jag lägger den ifrån mig: Tack.

 

ROMAN

CAROLINA SETTERWALL

Låt oss hoppas på det bästa

Albert Bonniers, 350 s.

 

LÄS MER: De bästa barnböckerna för att prata om döden 

 

Ida Ölmedal är redaktör på Expressens kultursida.

Expressen getinglogga
Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till Expressens startsida

Mest läst i dag