Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Äventyrsromanen gjuter nytt liv i klassisk mytologi

”Kirke”.
Madeline Miller. Foto: Nina Subin. / Wahlström & Widstrand.
Annina Rabe. Foto: OLLE SPORRONG

De klassiska berättelserna lockar många författare, men få gör något originellt av materialet. 

Annika Rabe hittar dock en roman som blåser nytt liv i antikt stoff. 

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

RECENSION. Det är med en aning initial skepsis jag tar mig an Madeline Millers roman ”Kirke”, som snabbt blivit en bästsäljande och prisbelönt stjärna i den engelskspråkiga världen. Miller, en amerikansk antikvetare, har tidigare gett ut en kärleksroman om Akilles som i New York Times elakt omnämnts som en blandning av ”Iliaden” och Barbara Cartland – dock måste sägas att den också vann det prestigefyllda Orangepriset. 

I sin andra roman, hennes första på svenska tar Miller sig an Kirke, en något mer perifer figur i den grekiska mytologin. Det är inte svårt att se att hon är ett drömämne för en romanförfattare, inte minst med feministisk inriktning. Kirke är en gudinna med häxliknande förmågor. Hon kan förvandla sina fiender till djur eller djurliknande monster. Hon lever ensam på en ö omgiven av lejon och vargar. Den mest kända legenden om henne är avsnittet i Homeros ”Odysséen” där hon förvandlar hela Odysseus manskap till grisar. Men hon ligger också bakom ett av den grekiska mytologins läskigaste monster: den sexhövdade Skylla. En gång en vacker nymf som hade oturen att bli Kirkes rival, och så gick det som det gick.

Det är långt ifrån Willy Kyrklunds höglitterära tolkningar av grekisk mytologi vi har att göra med här.

Så varför initial skepsis? Det är samma känsla jag ofta får (dock inte alltid) inför modern litteratur som bygger på klassisk mytologi: de bästa historierna i världen som redan finns där, färdigpaketerade för den moderna författaren. Det är helt enkelt lite för lätt. Men när jag börjar läsa Miller överger jag dessa funderingar. 

För visst framstår det som om hennes roman är tillkommen i ett raskt flöde och hennes berättarstil är rak och okomplicerad, i följsam språkdräkt av Niclas Nilsson. Det är långt ifrån Willy Kyrklunds höglitterära tolkningar av grekisk mytologi vi har att göra med här. 

Framför allt är hennes bok en hejdundrande äventyrsroman.

Men Madeline Miller gjuter sällsynt liv i sin huvudperson. Hennes Kirke växer snabbt till en mångfacetterad romanfigur. Redan från början avig och udda i kvinnokollektivet av behagfulla nymfer, genom hela berättelsen stark och intensivt självständig. I mytologin har hon ofta skildrats som ett kvinnligt rovdjur, som med trolldom förför Odysseus när han landstiger på hennes ö. I Millers tappning blir det en mogen och komplicerad kärlekshistoria. När Kirke senare föder hans barn har han rest vidare, och skildringen av hennes liv som ensamstående mor är helt enkelt lysande i sin ambivalens. Hennes trevande vänskap med Odysseus änka Penelope likaså.

Millers ambition att berätta Kirkes historia ur ett feministiskt perspektiv är tydlig, men tack och lov inte övertydlig. Framför allt är hennes bok en hejdundrande äventyrsroman, 400 sidor att hungrigt glida igenom. Och detta trots att man sedan årtusenden vet hur det hela slutar.

ROMAN

MADELINE MILLER

Kirke

Översättning Niclas Nilsson

Wahlström & Widstrand, 400 s.

Annina Rabe är kritiker och medarbetare på Expressens kultursida.