Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Även ateister har sina religioner

Vintergatan sedd från jorden. Foto: DAVID BREWSTER / AP THE STAR TRIBUNE
Göran Rosenberg är författare och medarbetare på Expressens kultursida. Foto: FORUM FÖR POESI OCH PROSA

Det finns frågor som vetenskapen inte kan besvara.

Göran Rosenberg läser tänkaren John Grays kritik av den aggressiva ateismen.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

LITTERATUR | RECENSION. För inte så länge sedan ansågs det vara ett närmast vetenskapligt faktum att religionen hade spelat ut sin roll och skulle dö ut. Med just vetenskapliga fakta, det ena efter det andra, skulle tro ersättas med vetande, fördunkling med upplysning, myt med sanning, och religion med – ja vad?

I den meningen är religion inte nödvändigtvis något mera primitivt och oupplyst än exempelvis konst och poesi.

I varje fall inte med mer vetenskap, menar en av vår tids skarpaste civilisationskritiker, John Gray, eftersom det vi kallar religion inte har med vårt behov av kunskap att göra utan med vårt behov av mening, vilket är ett behov som kommer att bestå också om allting kunde förklaras. 

Aldrig så mycket vetenskap kan exempelvis inte överbrygga gapet mellan fakta och värderingar, mellan det som är och det som bör vara. Inte heller ge oss svaret på frågan om hur vi bör leva våra liv, eller hur vi ska lösa konflikter mellan ett sätt att leva och ett annat. 

I den meningen är religion inte nödvändigtvis något mera primitivt och oupplyst än exempelvis konst och poesi. 

Likväl har vi det senaste årtiondet fått se framväxten av en aggressiv religionskritik, ofta på gränsen till religionsförakt, som inte tycks förstå detta. Vad dessa nymornade liberala ateister eller sekulära humanister, eller vad de än föredrar att kalla sig, framför allt inte tycks förstå är att också deras alternativ till vad vi än menar med religion baserar sig på tro och inte på vetande. Också de som säger att deras alternativ är ett liv styrt av förnuft och rationalitet, eller rentav vetenskap, hamnar till sist vid en punkt där vad de säger inte kan bygga på vetande utan måste bygga på tro. Vad som är förnuftigt och rationellt för en människa är det inte alltid för en annan och detta beror inte på skillnader i vetande och utan på skillnader i vad människor sätter värde på och finner meningsfullt.  

Ateism – också en religion

Ateism är i det perspektivet inte motsatsen till religion utan bara religion av ett annat slag, ja i själva verket många religioner. Religionsbegreppet föddes och formades i en huvudsakligen kristen kontext och har därmed kommit att förknippas med föreställningar om Gud. Men det finns religioner utan Gud, liksom det finns former av ateism som förgudar något annat än Gud, exempelvis Naturen, Framsteget eller Människan. Den franska revolutionens jakobinska ateister instiftade en Förnuftets religion, Culte de la Raison, komplett med ceremonier och högtidsdagar. Och den tänkare som kanske mer än någon (om än inte helt rättvist) kommit att förknippas med tron på Vetenskapen, Auguste Comte, instiftade på 1800-talet en religionsliknande filosofisk kult, positivismen, vars tidiga motto, Ordning och Framsteg,  än i dag kan läsas på Brasiliens flagga.

Evolutionsbiologen och opinionsbildaren Richard Dawkins är ofta spetsig i sin retorik mot religion. Foto: TOMMY PEDERSEN

I detta visade sig Comte intelligentare än de sekulära tänkare som följde i hans spår, skriver Gray, eftersom Comte till skillnad från dem förstod att behovet av religion inte skulle försvinna i ett samhälle styrt av vetenskapen. Verklig vetenskap har ju heller inga anspråk på att ersätta religionen. Verklig vetenskap kännetecknas inte minst av vetskapen om vetenskapens gränser. Det slags vetenskap som likväl åberopas av den kategori liberala ateister som Gray med illa dold motvilja benämner ”evangelikala”, med inflytelserika företrädare som Richard Dawkins, Steven Pinker och Sam Harris, är bara tro eller ideologi förklädd till vetenskap. Exempelvis tron att frågan om gott och ont har ett vetenskapligt svar och att det vetenskapliga svaret som av en händelse tenderar att sammanfalla med deras egna värderingar. 

En följd av föreställningen att frågor om gott och ont kan avgöras genom vetenskap är att toleransen minskar för dem som anses handla utifrån sämre vetande. I de evangelikala ateisternas förkunnelse är tolerans inte ett framträdande ideal, påpekar Gray. 

Varför tolerera dem som borde veta bättre? 

Varför tolerera livsformer byggda på ignorans?  

Fanatism och förtryck

De historiska erfarenheterna av ateistisk intolerans är i själva verket minst lika förskräckande som erfarenheterna av religiös. De ideologier som under förra århundradet ivrigast tävlade om att fylla tomrummet efter “Guds död” banade inte vägen för det förnuftsupplysta paradiset utan för det totalitära samhället. Det i dag mest intoleranta och våldsamma uttrycket för religiös fanatism, den islamistiska jihadismen, bygger i själva verket på ett hopkok av totalitära idéer från fascismen med totalitära tolkningar av islam. 

I mina ögon är det en torftig tro, men en tro – eller rentav religion – är det likväl.

Intolerans och fanatism kan följaktligen ha olika källor och ta sig många uttryck. De ”evangelikala” ateister som ger sig ut för att bekämpa religiöst oförnuft och ovetande har bara inte förstått hur mycket oförnuft och ovetande också en sekulär eller ateistisk världsbild kan ge upphov till. Lika lite som de förstått hur många av de idéer och ideal de gärna förknippar med upplysning och förnuft, alla människors lika värde exempelvis, eller idén om universella mänskliga rättigheter, har sina rötter i en huvudsakligen judisk-kristen människosyn. Medan exempelvis idéer om att människan är indelad i högre och lägre raser eller att människovärde är en fråga om intelligens eller överlevnadsförmåga, har sina rötter i allsköns pseudovetenskapliga föreställningar om vad en människa är eller borde vara. 

För att inte tala om idén om att människan är en bristfällig skapelse vars moraliska och intellektuella kapacitet borde förstärkas genom biokemisk och genetisk manipulation. Eller idén att ”den mänskliga faktorn” kan elimineras av människorobotar med artificiell intelligens.        

Bland de sju typerna av ateism i John Grays bok finns följaktligen också transhumanismen, tron att människan med hjälp av vetenskapen och teknologin ska kunna överskrida biologins gränser och övervinna döden. 

I mina ögon är det en torftig tro, men en tro – eller rentav religion –  är det likväl. 

Schopenhauer och Santayana

Samtidigt visar Gray att också ateistiska trosföreställningar kan vara djupt meningsbärande och i sin bok lyfter han fram några av de ateister som haft betydelse för honom själv, från Arthur Schopenhauer till Joseph Conrad och George Santayana, förenade i en skepsis inte bara mot tron på Gud utan också mot tron på allsköns sekulära ersättningsgudar. Förenade också i tron att en värld utan Gud förblir lika outgrundlig som en värld med Gud, och att i den meningen skillnaden mellan det ena och det andra är mindre än vi tror.

John Gray har ibland och med viss rätt uppfattats som pessimist eller rentav cyniker, med en utvecklad känsla för den mänskliga tillvarons absurditet och brist på högre mening. I böcker med ominösa titlar som "False Dawn", "Stray Dogs" och "Black Mass" har han inte direkt målat upp en ljusnande horisont för mänskligheten. Den som vill få tio raska tips om hur människan och världen ska förbättras, bör kanske inte läsa John Gray. 

Likväl finns hos John Gray, precis som hos de ateistiska fritänkare han främst identifierar sig med, ett djupt patos för människan i all sin moraliska vilsenhet och existentiella ensamhet, ett patos som jag tror kan ha samma uppbyggliga inverkan på läsaren som en oförväget illusionsfri predikan. 

För den som vill utsätta sig för en både skarpsynt och svartsynt betraktelse över människan med eller utan Gud, kan jag inte nog rekommendera John Gray till läsning. 

 

SAKPROSA

JOHN GRAY 

Seven Types of Atheism

Allen Lane, 176 s.

 

Göran Rosenberg är författare och medarbetare på Expressens kultursida.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!