Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Att slå och bli slagen är att ta plats i sin kropp

Foto: ATLAS FÖRLAG
Foto: ATLAS FÖRLAG
Isobel Hadley-Kamptz.Foto: OLLE SPORRONG

Före detta proffsboxaren Åsa Sandell söker den djupare meningen med sin våldsamma sport.

Isobel Hadley-Kamptz ser styrkan i en bok som kommer nära en innersta nollpunkt.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

RECENSION. Jag hade inte trott att jag skulle tycka om den här boken. Kanske beror det på att Åsa Sandell slog igenom för länge sedan, när kvinnliga boxare regelmässigt förminskades i medierna. ”Trots sin blonda hästsvans och snälla leende så håller hon på med boxning!” Det där var inget riktigt citat, men jag minns ungefär hur Sandell porträtterades. 

Det är förfärligt orättvist att jag omedvetet bakat in andras sexism i hennes egen person, men när jag började läsa ”I själ och hjärta” förväntade jag mig någon som intellektualiserade för mycket. Jag förväntade mig någon som inte förstod, som inte erkände. Jag hade helt fel.

Att slå och bli slagen. Ett absolut exakt nu.

För på ett torrt, lite omständigt språk kommer den här boken närmare kärnan i det som är boxning och kampsport än nästan något annat jag läst på svenska. Inte den litterära romantiseringen, inte moraliseringen, inte voyeurismen i det som oftast skrivs av folk som tittar utifrån på svettblanka muskulösa kroppar och perfekta slagserier, utan kärnan, nollpunkten. Att slå och bli slagen. Ett absolut exakt nu.

Sandell rör sig genom sin egen karriär från titelmatcher fram till männen och kvinnorna som hon i dag tränar på sitt lilla boxningsgym i Nora. Hon varvar mer essäistiska inslag med intervjuer med otaliga andra svenska boxningsprofiler. Det blir många uppradade luncher och kaffekoppar, men jag har överseende med stilistiken för att själva innehållet är så skarpt. ”Att slåss är att få tiden att stå stilla”, säger MMA-fightern Usama Aziz. ”Att hoppa in i sig själv och komma närmare någon annan”, säger Sandell.

Vad ska man till slut göra med allt det uppdämda mörkret?

Boxningen kan ge olika saker åt olika människor. Den strulige unge mannen som via en ring eller MMA-bur (och en stöttande fadersfigur till tränare) kan få ordning på sitt liv har vi hört om många gånger. Sandell själv berättar om hur hon både lärde sig att ta plats och att självklart bebo sin kropp snarare än se den utifrån. ”I ringen fanns ingen bekräftelse att få för den snälla flickan som svalde förtreten och backade.” 

Aggressiviteten finns i oss alla, men civilisationen ger oss allt färre möjligheter att få utlopp. Vi accepterar hela tiden allt mindre våld i samhället, och det är bra. Men vad ska man till slut göra med allt det uppdämda mörkret? 

Kampsport saknar förvisso inte risker, och Sandell blundar inte för dem. Ja, man kan få hjärnskador, ja, boxare blir ibland punschiga efter för långa karriärer. I sammanhanget är väl MMA bättre, eftersom det inte lika mycket bygger på våld mot just huvudet. Det är svårt att stå kvar utan att negligera hjärnforskarna, men Sandell gör det ändå. För kanske är denna oöverträffade livskänsla faktiskt värd risken. 

 

ESSÄ

ÅSA SANDELL

I själ och hjärta

Atlas, 294 s

 

Isobel Hadley-Kamptz är författare och medarbetare på Expressens kultursida.

 

”Det som jag hatade mest blev mitt liv”

”After utan work” är Expressen Kulturs spontana program från coronakarantänen.

I det här avsnittet samtalar Daniel Sjölin med författaren Ulf Karl Olov Nilsson – om skogen han ärvde, poesin han avskydde och människan som dog i hans armar. 

Förra veckan möttes Daniel Sjölin och författaren Martina Montelius. Se det avsnittet nedan.