Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Att arbeta gör dig psykiskt sjuk

Roland Paulsen.Foto: Johanna Hanno. / Bonniers
Foto: Bonniers förlag.
Philip Warkander.Foto: OLLE SPORRONG

På vilket sätt är vår ökade oro kopplad till arbetslivet?

Philip Warkander läser ett djärvt förslag om vad som gått fel.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

RECENSION. För ungefär ett och ett halvt år sedan drog Roland Paulsen i gång en kulturdebatt, med framlidne Hans Roslings ensidigt positiva världssyn som måltavla. Paulsens nya bok är en sammanfattning och utveckling av de kärnargument som hans kritik av Rosling då byggde på, men nu i kombination med en egen intervjustudie av personer som lider av oro. 

Bokens grundtes är att vi har blivit allt oroligare. Inte minst har ungdomar de senaste tjugo åren regelbundet upprepat i undersökningar att de är väldigt oroliga. Men hur mäter man en känsla? Något så flyktigt och svårgreppbart som ett inre känsloliv är nästintill omöjligt att säga något om med hjälp av kvantitativa metoder. 

Visst finns det statistik över ökad användning av psykofarmaka och antal terapibesök, men frågan är vad detta egentligen handlar om. Den giriga läkemedelsindustrin är nog inte oskyldig, inte heller terapibranschen som tjänar stora pengar på människors eviga ältande. Det är heller inte så konstigt att någon som bara levt i knappt sexton år undrar vad livet egentligen handlar om.

Allt för att göra arbetsgivaren glad.

En stor del av boken lutar sig mot Paulsens tidigare forskning om meningslöst arbete och vår tids destruktiva arbetskultur. För den som läst hans tidigare böcker är detta en småtrist upprepning. Men jag läser Paulsens bok samtidigt som Åsa Linderborgs ”Året med 13 månader”. De två böckerna för (omedvetet) en intressant dialog med varandra: Paulsen varnar för att bli beroende av sitt arbete. Linderborg skildrar en process där hon är en frånvarande och oberäknelig partner, labil chef och så manisk att hon inte ens själv vet vad hon gör på jobbet, allt för att göra arbetsgivaren glad. 

Hon har internaliserat Aftonbladets behov till den grad att hon inte längre ens beter sig som en självständig och kritiskt tänkande människa. Istället har hon blivit en viljelös förlängning av medieföretagets behov av fler klick i en alltmer desperat jakt på annonsörer. Betraktat genom Paulsens perspektiv blir Linderborgs bok en skildring av en dysfunktionell och dystopisk relation till lönearbete, där individen inte ens är fri i sina egna tankar eller i konstruerandet av den egna identiteten. 

Vi är något annat, kanske ingenting alls.

Boken är svajig och svåröverblickbar. Intressanta sammanfattningar av världsutvecklingen blandas med de upphackade intervjuer som Paulsen genomfört. Vad vill han egentligen ha sagt? Svaret kommer i bokens två sista kapitel, där han tar ett större grepp om ämnet än bara den initiala frågan om varför oron (kanske) ökar. 

Istället för att bara klaga över en trist samhällsutveckling efterlyser han här ett nytt sätt att leva. Hans arbetskritik sätts in i en nästan esoterisk kontext, med referenser till Jesus, Buddha och Mäster Eckhart. Kritiken mot terapibranschen utvecklas till filosofiska resonemang om vad det innebär att vara människa: vi är inte våra tankar och inte heller våra känslor. Dessa är bara något som tillfälligt strömmar genom oss. Vi är något annat, kanske ingenting alls. Här sprängs sociologins snäva ramverk och Paulsen framträder (för första gången) som djärv och egensinnig intellektuell. 

Vi måste sluta att ständigt fråga oss själva hur vi mår.

Paulsen menar att vi bör inleda ett nytt samhällsparadigm, där arbetstiden inte breder ut sig över dygnets vakna timmar och där vi förstår ”identitet” på ett helt nytt sätt. Vi måste sluta att ständigt fråga oss själva hur vi mår eller vad vi tänker på och i stället vara, ordlösa, i nuet. 

En bra redaktör hade bett författaren inleda med vad som nu är bokens avslutning, och gett honom fritt spelrum att ytterligare utveckla och konkretisera sina framtidsvisioner. Då hade boken inte bara sammanfattat en nu daterad kulturdebatt, utan tvärtom kunnat ligga till grund för ett spännande, välbehövligt och helt annorlunda samtal.  

 

SAKPROSA

ROLAND PAULSEN

Tänk om. En studie i oro

Albert Bonniers, 344 s.

 

Philip Warkander är lektor i modevetenskap, författare och medarbetare på Expressens kultursida.