OLÖSLIGT. Japanska saneringsarbetare efter katastrofen i Fukushima. Foto: AP
OLÖSLIGT. Japanska saneringsarbetare efter katastrofen i Fukushima.  Foto: AP

Anomali i atomer

Publicerad

Åsa Mobergs bok om kärnkraften skildrar absurditeterna som är inbyggda i själva tekniken.

Helena Granström läser om energikällan vars destruktivitet och orimlighet saknar motstycke.

Åsa Moberg
En av de frågor som väcktes i samband med att Svensk Kärnbränslehantering härom året ansökte om slutförvar för använt kärnbränsle gällde utformningen av informationsskyltar. Vilket teckensystem kommer att vara begripligt för en människa som lever om 100 000 år? Varningstexter på vårt nutida språk, och så bilder på dödskallar och flyende människor - duger det?

Åsa Mobergs bok om kärnkraften, "Ett extremt dyrt och livsfarligt sätt att värma vatten", är rik på exempel på just denna typ av absurda frågeställningar. Absurditeten är inbyggd i själva tekniken: ett kraftigt subventionerat, i grunden olönsamt energislag som inte bara är omöjligt att separera från de mest destruktiva vapen som mänskligheten producerat, utan också ger upphov till avfall som kommer att förbli skadligt en obegripligt lång tid framöver. Att kärnkraften dessutom medför en ständig risk för katastrof i form av härdsmälta eller andra haverier gör att absurditeten närmar sig obscenitet.

Moberg redogör, initierat och faktatätt, för de kapprustningsdynamiker, ekonomiska bakslag, politiska manipulationer och mänskliga tragedier som behäftat kärnkraften sedan dess tillkomst.

Kärnkraften framstår i Mobergs skildring som en anomali inom det teknologiska komplexet, en teknik vars destruktivitet och orimlighet saknar motstycke. Hon tycks också mena att den teknikoptimism och okritiska framstegsivran som präglade införandet av kärnkraft i Sverige är i en klass för sig.

Åsa Mobergs bok.
Det är tveklöst så att kärnteknikens skadeverkningar är enorma i sin omfattning och varaktighet. Men mot bakgrund av pågående klimatförändringar och deras befarade effekter i form av artdöd och försurade hav är den knappast ensam om att ha konsekvenser som i praktiken är eviga.

 

Genom kärnkraftens lins framträder hela det teknologiska projektet tydligare. Den förser oss med en illustration av att all teknik är politisk, i bemärkelsen att den gynnar vissa samhällsordningar och försvårar för andra. Kärnkraft kräver centraliserat beslutsfattande för att fungera, medan ett alternativ som solenergi är mer kompatibelt med lokala former av demokrati. Exemplet kärnkraften visar också hur en ökad teknisk komplexitet försvårar för politiskt inflytande, helt enkelt för att tekniken blir för avancerad för att kunna begripas av lekmän. Vidare ser vi att samhällets vilja att bruka en viss teknik konstruktivt ofta medför att man tvingas acceptera också dess mest destruktiva tillämpningar. Så länge det finns kärnkraft, kommer det att finnas kärnvapen.

Och, kanske viktigast: kärnkraften visar på det problematiska i att lösa av tekniken orsakade problem på teknisk väg. Kärnkraft, som skulle avhjälpa energikrisen och förhindra vattenkraftens ödeläggelse av älvar, har resulterat i ekonomisk förlust, ekologisk katastrof och en i princip olöslig avfallsproblematik.

 

Den närmast religiösa tilltro till tekniken som gör det möjligt att fortsatt argumentera för utbyggnad av kärnkraften är, menar Moberg, under avtagande, som alla religiösa rörelser i vår sekulariserade tid. Jag är av en annan uppfattning: Teknikens religion har inte försvagats - den har bara blivit mindre lätt att identifiera, efter att ha gjort hela vår tillvaro till sin katedral.

Expressen getinglogga
Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till Expressens startsida

Mest läst i dag