Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Annie Lööf behöver vässa sitt försvar för öppenheten

Annie Lööf. Foto: HENRIK MONTGOMERY/TT / TT NYHETSBYRÅN
Ida Ölmedal. Foto: OLLE SPORRONG

Ida Ölmedal läser Annie Lööfs bok "Sanningens ögonblick" och efterlyser en klarare debatt om värderingar.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

ALMEDALEN | POLITISKA BIOGRAFIER. Centerns partiledare Annie Lööf har skrivit en bok om varför hon är folkpartist. Det vill säga: en självbiografi där hon passar på att skriva om bondepartiets historia till ett liberalt idépartis. 

Det sista kapitlet i detta manifest heter "Värderingskampen" och är förstås spännande, med tanke på att Annie Lööf profilerar sig som notorisk cock-blocker i svensk borgerlighets flörtande med nationalismen. Lööf beskriver hur hennes politiska uppvaknande kom med Göteborgskravallerna 2001. Det hon främst reagerade mot var inte polisvåldet, utan Attac-rörelsens motstånd mot globaliseringen. Hon läste på och kom fram till att hon trodde att frihandel gör fattiga rikare och är ett bra sätt att bygga broar mellan länder.

Annie Lööfs värderingskamp

Detta leder kapitlet vidare in på ett bredare försvar av internationalism och öppenhet.

Inget nytt. Man kan invända att motståndet mot dagens frihandelsavtal nog inte behöver vara  ett motstånd mot internationell handel i sig. Men jag kommer att tänka på en annan sak. Det handlar om hur man motiverar sitt försvar för internationalism.

När Annie Lööf beskriver sitt politiska uppvaknande talar hon utifrån ett nyttomaximerande: Vi bör handla med varandra för att det främjar ekonomin och freden. 

När hon skriver om sitt försvar av öppenhet i dag, rör hon sig nästan mot att argumentera utifrån dygder. Det handlar om "huruvida vi ska ha ett öppet eller ett slutet samhälle."

Moralfilosofen Philip Pettit har beskrivit skillnaden mellan konsekvensetik och pliktetik som att den första handlar om att främja ett värde, medan den sistnämnda handlar om att hedra det. 

Vilken av dessa etiska grunder politikerna står på påverkar det offentliga samtalet.

Den som ser frihandel som ett sätt att främja exempelvis fred kan argumentera med belägg för att så faktiskt är fallet. Den som ser det som ett sätt att hedra en fredens princip har mindre behov av att undersöka orsakssamband.

Skillnaden blir tydlig när det långsiktiga och det kortsiktiga perspektivet hamnar i konflikt. 

Den som vill främja öppenhet kan exempelvis lättare argumentera så här: Det kan vara rätt att minska invandringen lite grann nu för att visa övriga Europa att vi klarar det bra och därmed öka flyktingmottagande på det stora hela. Jag själv kan då, utifrån samma utgångspunkt, invända att mekanismerna verkar fungera omvänt. För den som hedrar öppenheten som princip blir hela den diskussionen irrelevant.

 

LÄS MER – Björn Östbring: Det nya Sverige kräver enande symboler 

Liberalism och öppenhet

Åtskillnaden är förstås inte särskilt enkel att göra. Även en konsekvensetiker, som jag själv, tror förstås på rättsprinciper och att det i bredare mening är bra om ett samhälle upprätthåller vissa prima facie-principer. Och det är korkat att tro att den ena typen av tänkande skulle leda en till en viss politisk hållning. Den utilitarism som gjorde John Stuart Mill till liberalismens fader kan lika väl kidnappas av fascister. 

Invandring är exempelvis en fråga där man måste vara vaksam på den förråade människosyn som kan komma med ett nyttotänkande. Men när det kommer till andra öppenhetsfrågor, som just frihandel, skulle politiker ha lättare att finna kompromisser om de visade att de faktiskt eftersträvar samma sak som åtminstone en del av frihandelns kritiker – att främja ekonomisk trygghet.

Jag undrar om det inte vore bra för öppenheten om den fick ett mer klartänkt försvar.

 

LÄS MER – Ida Ölmedal: Moderaternas unga stjärna fångar samtiden perfekt 

 

SJÄLVBIOGRAFI

ANNIE LÖÖF

Sanningens ögonblick

Ekerlids förlag, 293 s.

 

Ida Ölmedal är redaktör på Expressens kultursida. Under Almedalsveckan skriver hon betraktelser utifrån några av årets politiska självbiografier.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!