Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Amelia klämde in peppiga budskap mellan sextipsen

Amelia Adamo.
Foto: Thron Ullberg
Ulrika Kärnborg.
Foto: OLLE SPORRONG

Som en trollkarl avslöjar inte Amelia Adamo sina bästa tricks när hon skriver om sitt liv och verk. 

Ulrika Kärnborg berörs av klassresan, men saknar jobblivet.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

RECENSION. En gång skulle jag medverka i ett radioprogram med Amelia Adamo. Vi satt i sofforna i radiohusets lobby och tittade på varandra i smyg, jag blygt, för hon var en superkändis och hade en lysande röd kavaj på sig, och hon nyfiket. Sedan fyrade hon av en serie snabba frågor till mig, som en reporter. Se där, tänkte jag, en kvinna som alltid är på jobbet. 

En riktig järnlady, eller borde man kanske skriva hjärnlady?

Jag vet flera förläggare som i åratal har tjatat på Adamo att hon ska skriva sina memoarer, väl medvetna om att hennes liv och verk är svensk presshistoria. När hon för några år sedan lämnade chefredaktörsposten på ”M-magasin” blev det äntligen dags att summera. Resultatet, den självbiografiska ”Kvinnoarvet”, har landat på boklådornas diskar.

Men vad är det egentligen för en bok? Mottot Adamo har valt till sina memoarer är kort och kärnfullt: ”Jag är inte det som hänt mig, jag är det jag valde att bli.” En överlevares credo.  

Det börjar också som en mycket stark och rörande beskrivning av en klassresa: om den fattiga familjen Mucci från en ökänd stadsdel i Rom, och om mamman, en ung invandrare i Solberga söder om Stockholm, hur hon kokade vittvätt i kastrullen på spisen i tvåan och sjöng sorgliga italienska sånger när hon sköljde i badkaret.

Hon ville bli deras vägvisare.

Sedan växlar det alltför raskt över till allmänt pep-talk, och en beskrivning av ”yrkeslyckan”, den högsta av sällheter. Amelia Adamo betonar att hennes bakgrund är beteendevetarens, och att hon därför, redan från början, såg journalistiken på ett annat sätt. Hennes mål har inte varit att förändra världen. Istället ville hon nå fram till kvinnorna, rakt in i deras vardag, och ge dem verktyg till förändring. Hon ville bli deras vägvisare.

Vem kan säga att hon inte har lyckats? Ändå hade jag önskat att få veta mer om det jobbliv som gav upphov till all den här lyckan. På ynka 152 sidor, hinner jag inte mer än få ett slags youtube-klipp från en bransch som var 1990-talets mest spännande och dynamiska. Inga, eller alldeles för få, interiörer från 1980- och 90-talens heta redaktionsmiljöer. Det är synd – det finns ju så oerhört mycket att skriva om. 

Av tredjevågen-feminister som Nina Björk har hon ständigt blivit anklagad.

Damtidningsamazon, kvinnokämpe, könsförrädare, skandaljournalist och mentor: genom åren har Amelia Adamo blivit kallad många saker, en del inte särskilt snälla. Av tredjevågen-feminister som Nina Björk har hon ständigt blivit anklagad för att sälja falska drömmar, att vara dubbelmoralisk och kalla sig feminist när det enda hon egentligen velat är att tjäna pengar på kvinnors dåliga självförtroende. 

I boken försvarar hon sig med att hon visserligen är en affärskvinna, men att hon alltid har lyckats klämma in egostärkande budskap mellan sextipsen och reportagen om plastikkirurgi, särskilt när hon startade Aftonbladet Kvinna: ”Kvinnorna skulle inte lägga allt krut på den rätte, han finns i alla fall inte, utan de skulle finna sin inre gud, det vill säga sin självkänsla.”

Amelia Adamos privata liv, från uppväxten som dotter till en italiensk invandrare, skolgången hos nunnorna i Nacka, till skilsmässan med chefredaktören Thorbjörn Larsson är numera utförligt uthängt i mängder av intervjuer. Glimtar av det, förvånande diskreta och prydligt redigerade sådana, återges igen i memoarerna. Men när det gäller yrkeslivet och de enorma framgångarna med egna tidningar som ”Amelia”, ”Tara” och ”M-magasin” tiger Adamo, som en trollkarl som ogärna avslöjar sina bästa tricks. 

Den stora biografin om Sveriges mäktigaste, och förmodligen sista, tidningsdrottning och hennes epok, väntar alltså fortfarande på att bli skriven.


Memoarer

AMELIA ADAMO

Kvinnoarvet 

Piratförlaget, 152 s


Ulrika Kärnborg är författare och medarbetare på Expressen Kultur.