Alakoskis nya roman är lite för autentisk

Susanna Alakoski debuterade 2006 med ”Svinalängorna”
Foto: Sara Mac Key
”Londonflickan” är andra delen av en kvinnohistorisk romansvit.
Foto: Sara Mac Key

Hildas dotter Greta lämnar Finland för att arbeta som au pair i London.

Gunilla Brodrej läser andra delen i Alakoskis romansvit om kvinnors arbete. 

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

RECENSION. Kan en roman vara för autentisk? Ja. Susanna Alakoskis berättarteknik kan liknas med att sätta upp en mikrofon i luften och sedan knäppa några ögonblicksbilder med kameran. Däremellan citeras tidningsartiklar, annonser, tal, dikter, sånger, och sen tycks hon hoppas att någonting ska hända med läsaren. Ibland gör det ju det. 

Med mig händer det tyvärr inte mycket och omdömet om hennes ”Londonflickan” skiljer sig inte mycket från mitt omdöme om första delen, ”Bomullsängeln”: För att vilja lyssna på en berättelse, läsa den uppmärksamt, sida efter sida, bok efter bok, behövs mer än ett angeläget ärende. För så hårt är det att om berättaren blir långrandig, platt, eller bara ospännande, vänder sig åhöraren, läsaren, åt ett annat håll. 

Textilarbetaren Hilda, från ”Bomullsängeln”, har blivit änka och har tre barn. Av dem är Greta den mest äventyrliga, en drömmare som tar tjänst som au pair i en osannolikt trevlig familj i Bloomsbury, London. Där hänger det konst på väggarna, böcker står i bokhyllorna och vid middagarna pratas det om kultur.
Som genom ett trollslag talar Greta så perfekt engelska att hon kan delta i komplicerade diskussioner. Hon behärskar tekniska termer så hon kan redogöra för arbetet i den finska bomullsfabriken varifrån hon kommer. När Frank Sinatra och Elizabeth Taylor kommer på middag undrar jag om det inte är en fantasi vi läser. 

Sedan blir det dock realism. Greta träffar olyckligt nog en finländare och hamnar hux flux i Skellefteå, får tre barn, blir bitter och förgrämd, vingklippt och bulimisk. Alakoski tecknar Greta med rapsodiska redogörelser för hennes förehavanden. Jag ser ambitionen. Att ömt iaktta arbetardotterns försök till klassresa och längtan ut i den stora världen och sedan kraschlanda vid sin bittra slutstation, med deprimerad man och brustna drömmar i en tråkig lägenhet i Skellefteå. Andra, som Kristina Sandberg, har beskrivit den där småstadstristessen med en annan intensitet och värme. Så att specifikationerna lyfter sig och blir litteratur.

Barnen är utflugna och där står hon med sin nyväckta åtrå.

Varmare är bilden av mamma Hilda som blir förälskad i en konstnär ”på gamla dar” och ser sitt Vasa i ett nytt skimmer. Här, i den känslan av att leva upp nära en man, får berättelsen för några kapitel kött och blod. Barnen är utflugna och där står hon med sin nyväckta åtrå. Blommar en kort stund för att sedan bli lämnad på nytt. Det berör. 

Alakoski strösslar med musik romanen igenom. Greta sjunger, radion spelar, huvudet är fullt. Det är effektiva tidsmarkörer. Men kunde det inte räcka med låt-titlar? Jag blir nyfiken på hur de sånger som citeras i boken hanteras i ljudboken inläst av Katarina Ewerlöf. Hon sjunger. Och då blir det problem. Inget fel på hennes sångröst, inte alls, men röster är en känslig sak och musik är stark tobak. Och när Ewerlöf spelar en full Greta i bokens slut blir det alldeles för autentiskt. I det här fallet hade ljudboken vunnit på en torr, saklig inläsning, kanske på finlandssvenska, till exempel av Stina Rautelin eller Stina Ekblad. Detta om ljudboken, som är en sak för sig. 

Två delar till ska komma av sviten. Det finns tid att tänka annorlunda. 


Roman

SUSANNA ALAKOSKI

Londonflickan

Natur och Kultur, 334 s.


Gunilla Brodrej är kritiker och redaktör på Expressen Kultur.


Lunch med Montelius - ”Gröna Lund”

https://embed.radioplay.io?id=91477&country_iso=se

Så blir journalistik terapi, så riggas ”Gift vid första äktenskapet” och så gick det till när Gunilla intervjuade Lasse Berghagen. Dessutom: en inbjudan till Ninna Prage.

Expressens matiga kulturpodd med Martina Montelius, teaterdirektör och författare, och redaktör Gunilla Brodrej.