Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Akademien borde doppa huvudet i ärtsoppan av skam

Philip Roth. Foto: AP / AP TT NYHETSBYRÅN
Gabi Gleichmann. Foto: MORTEN BRUN
Foto: PELLE T NILSSON / STELLA PICTURES

Jag avundas alla som ännu inte har läst Philip Roth, skriver Gabi Glechmann.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

IN MEMORIAM. Philip Roth är död. Nu kan de återstående tio i Svenska Akademien begrava sitt huvud av skam i den ärtsoppa de äter på torsdagskvällen. Hur kunde de missa vår tids allra största romanförfattare?

Roth var en pessimistisk diktare som genom den vrede och den humor som genomgående färgar hans texters diktion ständigt förblev engagerad. Hans intellektuella kompass upphörde aldrig att visa honom rätt genom själens, historiens och samtidens skogar. Sin svartsyn dolde han i komiska upptåg och i en bländande verbal fantasi. Både hans diktning och hans motstånd står för en heroisk moral.

Den egendomligt hysteriska skenhelighet som tycks ha drabbat den amerikanska nationen iakttog Roth under sex decennier med ironi och bitande välformulerad avsmak. Särskild avsky kände han inför rättssystemets och de moderna mediernas ritualer, framför allt åsiktskonformismen och den nationella offentlighetens lögner och skådespel. Men han drevs av en stark medkänsla som gjorde att han aldrig blev högmodig eller triumferande.

Jobs klagan

Hans huvudpersoner, vilka ofta är judar, är modeller hos vilka han renodlade livshållningar, tendenser, fobier. Läsaren ser dem ständigt från olika håll, i skilda belysningar. De prövar jagets gränser, visar lidelse och leda, engagemang och humor, förtvivlan och uppsluppenhet i en blandning som kan verka än nedbrytande än uppbygglig.

Roths romaner är repliker i en dialog med sig själv och med oss om kollektivism och individualism, om kapitalism och humanism, om frigörelse och fångenskap, om bigotteri och skuld, om jämlikhetens villkor och fantasins. Den dialogen rymmer både Jobs klagan och Höga visans sällhet. Romanerna hakar i varandra som pusselbitar. Det sista ordet blir aldrig sagt, och av varje bok har man störst behållning ifall man har läst några av de föregående. Hans mångdimensionella verk, där list och naivitet, förtröstan och förtvivlan gnistrar mot varandra och tänder ens fantasi, bjuder ett känslans och intellektets storslagna äventyr.

Kalejdoskop över Amerika

Med den lättaste pennrörelse öppnar Roth dörren till sin samtids amerikanska myter, historia, filosofi och vardag. Med sina raffinerade kompositioner – legeringen av de olika elementen: fars, bildningsroman, burleska äventyr,

metaroman, samtidsreportage, samhällskritik – speglar hans romaner livets kaos och är ett kalejdoskop över Amerika. Han såg amerikaner utlämnade åt en destruktiv frihet de inte kan bära. Även om han skriver om enskilda människor är det människans öde han skildrar, människans gåta i massamhället.

Med sin omsorg om detaljerna blandar Roth täthet och luftighet, koncentration och lätthet på ett sätt som gör hans romaner originella.

Fastän hans verk är en sinnrik helhet, är de samtidigt som få andra lämpade att öppnas än här än där. Man kan läsa en sida på måfå, skratta eller försjunka i tankar. Jag avundas alla som ännu inte har läst Philip Roth. Stora upptäckter väntar. 

 

Gabi Gleichmann är författare, förläggare och medarbetare på Expressens kultursida. Han har skrivit romanen "Odödlighetens elixir".

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!