Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Adamo är viktig för dagens otacksamma feminister

Amelie Adamo.Foto: Thron Ullberg / Piratförlaget
Stig Larsson.Foto: MIKAEL SJÖBERG

Livshungriga självbiografier förenar en känd och en okänd kvinna. 

Stig Larsson läser och kommer att tänka på sin egen mamma. 

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

KRÖNIKA. Inte så att jag vill förringa betydelsen av de tidiga Grupp 8-pionjärerna och namn som Gudrun Schyman, Ebba Witt-Brattström och Agneta Markås. Deras gärning har minsann hjälpt de ofta otacksamma feministerna av i dag.

Men jag undrar om inte personer som Liza Marklund och Amelia Adamo har betytt minst lika mycket.

I dagarna kommer Adamos självbiografi, ”Kvinnoarvet” ut. Eller självbiografi kanske är fel ord. Instruktionsbok för kvinnor, unga som gamla, spelar ingen roll. Oväntat påminner ”Kvinnoarvet” mest om David Lagercrantz’ bok om Zlatan eller, varför inte?, min egen bok om droger och kärlek, ”När det känns att det håller på ta slut”. 

Hon verkar inte bry sig ett dyft om hur läsaren ser på henne. Hon skryter hej vilt, beskriver sina inte särskilt tilltalande sidor utan att blinka. Hon lägger, så att säga, papperen på bordet. Och det är omöjligt att inte bli förtrollad av denna lilla energiska italienska som kommer till Sverige som en nio månader baby med sin tjugofyraåriga mamma.

Amelia Adamo på Nedre Manilla 2019.Foto: OLLE SPORRONG
Amelia Adamo.Foto: CORNELIA NORDSTRÖM

Hur hon hanterar männen. Det krävs en man med is i magen för att bli tillsammans med Amelia. Men allt skrivet med glädje, axelryckningar.

På något underligt vis påminner den här boken om den betydligt mindre kända Siw Berghs ”Allt bli bra” som jag läste förrförra veckan. Siw är ungefär jämngammal med Amelia. Jag har träffat henne en handfull gånger på grillkiosken som ligger mitt på Lilla Essingen. Det enda jag visste om henne var att hon varit rektor på en skola med busiga ungar. Tystlåten, har ibland muttrat något om att jag är för naiv, att jag låter mig bli utnyttjad.

Ja, hon har säkert rätt. I synnerhet när det gäller ekonomi. Men vi utnyttjar ju alla varandra. C’est la vie.

Hur som helst gav hon mig en bok, ”Allt blir bra”, med på omslaget mamma med dotter vid havet i solnedgången. Det var väl för något år sedan. Men när jag nu stökade omkring i bokhyllan för att få lite ordning råkade den falla ner på golvet. Och jag tror lika lite på tillfälligheter som GW:s Lars Martin Johansson. Så jag började läsa den.

Båda två rör sig på sextiotalet i raggarkretsar.

Den är skriven med samma livsaptit och fullständiga avsaknad av fördömanden, samma fuck you-attityd som Adamos. Bergh uppvuxen i de fattiga kvarteren på Söder, Adamo i södernärförorten Solberga. Samma knapra villkor som barn (som jag själv känner igen mig i). Båda två rör sig på sextiotalet i raggarkretsar. Kloka Amelia bara ett kort tag, lite mer naiva Siw lite för länge. Men hon lärde sig ett och annat. Jag citerar:

”När killarna pratade om de olika tjejerna, fick jag höra alla smeknamn de hade satt på varje tjej. Inte smickrande och fina smeknamn utan ganska nedlåtande och nedsättande öknamn. Vid ett sådant internt killsnack, frågade jag den som var den ledande i killgänget, med den värsta attityden, vad kallar ni mig för då när ni pratar om mig, ’The leader of the gang’? Bosse svarade med ett snett flin: Slå-på-roten-Siwan… Och alla asgarvade. Vad betyder det? frågade jag. Det betyder att du kan ta för dig och du är en jävel på att slåss.” 

Den där förmågan att kunna slåss visar det sig senare vara något som hon står och faller med. Jag undrade länge varför jag tog så illa vid mig av att läsa om de övergrepp hon utsattes för. Sådant har jag ju läst tidigare, men av någon anledning inte riktigt tagit åt mig. Jag tror att det berodde på att det här inte fanns något litterärt över det. Det var helt sakligt. Det litterära lägger sig som en slöja över texten. Här var det ord och inga visor.

Amelia Adamos älskade mamma hette Elda. Min, inte mindre älskade, bortgången sedan 2011, Elma.

När hon inte längre svalde den sömntablett mannen trugade på henne och i mörkret kände hur han lyft hennes nattlinne, på väg att tränga in i henne. Hur hon som i en veritabel blixt reser sig upp och slår honom sönder och samman. Shit, det är dramatik värdig filmen ”Gasljus” med Ingrid Bergman.

Siw Berghs bok kan beställas från siwbergh(snabel-a)hotmail.com.

Adamos hittar ni överallt, utgiven av Piratförlaget.

Avslutningsvis: Amelia Adamos älskade mamma hette Elda. Min, inte mindre älskade, bortgången sedan 2011, Elma.

 

Stig Larsson är författare och medarbetare på Expressens kultursida. Hans senaste bok är ”Folk på ön”.