Marlon James. Foto: JEFFREY SKEMP / ALBERT BONNIERSMarlon James. Foto: JEFFREY SKEMP / ALBERT BONNIERS
Marlon James. Foto: JEFFREY SKEMP / ALBERT BONNIERS
"En kort krönika om sju mord"."En kort krönika om sju mord".
"En kort krönika om sju mord".
Amanda Svensson är författare, dramatiker och medarbetare på Expressens kultursida. Foto: LUDVIG THUNMAN / LUDVIG THUNMAN EXPRESSENAmanda Svensson är författare, dramatiker och medarbetare på Expressens kultursida. Foto: LUDVIG THUNMAN / LUDVIG THUNMAN EXPRESSEN
Amanda Svensson är författare, dramatiker och medarbetare på Expressens kultursida. Foto: LUDVIG THUNMAN / LUDVIG THUNMAN EXPRESSEN

Bob Marley blev skjuten – sen blev allt ännu värre

Publicerad

I Marlon James uppmärksammade "En kort krönika om sju mord" ryms hela Jamaicas moderna historia.

Amanda Svensson läser en imponerande författare men hoppas att han väljer ett kortare format till nästa roman.

LITTERATUR | RECENSION. Som alla författare som någonsin yttrat dem vet, finns det nästan inget som gör litterära förläggare så nervösa som orden ”jag jobbar på en polyfon roman”. 

Att skriva med flera berättarröster är erkänt svårt, eftersom den vanliga författarblindheten (det där som gör att man glömmer att en läsare inte, som man själv, har varenda detalj i texten inbränd på näthinnan ) fördubblas med varje ny stämma som introduceras. 

En roman med många, snabbt skiftande röster blir enkelt uttryck ofta rörig och rösterna svåra att urskilja. Ibland är det själva poängen – man vill berätta kollektivets historia – men det är lika ofta resultatet av ett stilistiskt övermod och en övertro på läsarens förmåga att engagera sig i en hel massa individuella historier inom ramen för samma berättelse. 

En kollektiv historia

Marlon James, född 1970 i Jamaica, belönades 2015 med det prestigefyllda Man Booker Prize för mastodontromanen med det självironiska namnet "En kort krönika över sju mord" (den är alltså 752 sidor lång). 

Det är en roman med fler än femton olika jagberättare och ett myller av bifigurer som sträcker sig över tre decennier. Ambitionsnivån är skyhög – James vill nämligen både berätta en kollektiv historia, och få läsaren att engagera sig i, åtminstone en del av, de enskilda karaktärernas liv och dåd (och död). 

På ett ställe i romanen beskriver en amerikansk journalist för en gangster hur en bra historia vid något tillfälle måste breddas, från det individuella ödet till den stora bilden. Man kan säga att James gör tvärtom: Han börjar med den stora bilden, och zoomar i takt med romanens gång allt närmre in på ett fåtal människor av kött och blod. 

 

LÄS MER – Amanda Svensson: Édouard Louis har skrivit en briljant roman

Bob Marley

Den stora bilden är här, något förenklat, tvådelad – dels handlar det om Jamaicas politiskt turbulenta år under 1960 och -70-talen, då det socialistiska People’s National Party och det konservativa Jamaica Labour Party slogs om makten över det nyligen självständiga landet, samtidigt som flera utländska intressen, inte minst USA, försökte använda ön som spelpjäs på den internationella scenen. 

Dels handlar det om den gängkriminalitet och droghandel som utvecklades under samma tid, delvis född och understödd av samma politiska intressen. Romanens epicentrum är det mytomspunna mordförsöket på Bob Marley (i romanen av oklara skäl genomgående kallad Sångaren) 1976, då världsstjärnan sköts i sitt eget hem bara några dagar innan han skulle uppträda på fredskonserten ”Smile Jamaica” – ett arrangemang utlyst av den kontroversielle vänsterpresidenten Manuel Manley för att lätta de politiska spänningarna i landet. 

New York

I James fiktiva återberättande av händerna kring och efter dådet fungerar skjutningen som en vattendelare i kriget mellan två rivaliserande gäng, och får konsekvenser som sträcker sig ända till 1980-talets New York. 

Inramar den stora bilden gör våldet – gängvåld, kvinnovåld, sexuellt våld, politiskt våld, polisvåld… James staplar den ena explicita våldsscenen på den andra med dokumentär noggrannhet och eskalerande detaljrikedom så att läsaren inte tillåts bli avtrubbad. 

 

LÄS MER: Amanda Svensson läser Roberto Bolaño och hittar en ledtråd till ett självporträtt

 

En avtrubbningseffekt kan dock inte undvikas när det kommer till de mer prosaiska delarna av gängkrigen, som trots allt är den något svajiga grundbalk på vilken resten av romanen rent dramaturgiskt vilar – det blir med tiden svårt att hålla ordning på vem som sköt vem och varför, vilka vapen som försvann i vilken transaktion och vem som sitter i fängelse när. 

 

Det bög- och kvinnohat som frodas i en machokultur är ett genomgående tema i romanen.

 

I stället hänger jag upp läsningen på de mer tydligt tecknade figurer vars liv påverkas av gängen: systrarna Kim och Nina som ser saker de inte borde se och tvingas anta nya identiteter, den lite clownaktige musikjournalisten som snubblar över sitt livs story, den småklumpige gängmedlemmen Weeper som kämpar med att acceptera sig själv som homosexuell. 

Det bög- och kvinnohat som frodas i en machokultur är ett genomgående tema i romanen, liksom frågan om den jamaicanska identiteten. Hur är en riktig jamaican? Ligger det kanske i språket? 

Gangsterdrama

James har fått beröm för hur han skickligt och sömlöst hoppar mellan olika typer av engelska – från bred amerikanska till lika bred jamaicansk patois –  vilket dessvärre, oundvikligen, försvinner något i översättningen. 

Niclas Hval har dock gjort ett imponerande och tonsäkert jobb, med stort fokus på att behålla mycket av de markörer som signallera ett jamaicanskt språkbruk. Det är tur att översättningen är god, för det är i språket, liksom i de enskilda episoderna och skildringarna av människoöden, som James excellerar. 

Jag är däremot inte säker på att den Pynchondoftande kombinationen av gangsterdrama och postmodern mastodontroman verkligen är hans bästa form. 

 

LÄS MER – Amanda Svensson: Därför vittnar jag om kulturprofilen

 

 

ROMAN

MARLON JAMES

En kort krönika om sju mord

Översättning Niclas Hval

Bonniers, 752 s.

 

 

Amanda Svensson är författare och översättare och medarbetare på Expressens kultursida.

Läs fler texter av Amanda Svensson här.

Relaterade ämnen
Amanda Svensson
Amanda Svensson
Expressen getinglogga
Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Kulturchef: Karin Olsson. Biträdande kulturchef: Jens Liljestrand. Redaktör för idédebatt och reportage: Ida Ölmedal. Litteraturredaktör: Anna Hellgren. Scen- och ungredaktör: Gunilla Brodrej. Kontakt: fornamn.efternamn@expressen.se. Missa inga artiklar – följ Expressen Kultur på Facebook!

Till Expressens startsida

Mest läst i dag