Bloggistiska manifestet

Publicerad
Uppdaterad
Behrang Kianzad undrar varför vi är så skräckslagna inför bloggfenomenet
Bloggen är den utlovade frihetsmaximerande revolution du drömt om sedan dina tonårsdagar. Bloggen kan avgöra valet 2006 eller leda till grundlagsändring. Bloggen är värd att tas på allvar. I helgen arrangerades Bloggforum 2.0 på JMK i Stockholm och ett hundratal besökare utbytte tankar och idéer på Sveriges andra officiella bloggkonferens. Förra månaden samlades bloggvärldens profeter i Palais du Luxembourg i Paris på inbjudan av franska senaten och såväl Bill Gates som Rupert Murdoch låter meddela att bloggen är här för att stanna. Och i Sverige har en ny författarelit gjort entré, nämligen bloggande ministrar, till stort förtret för många kritiker. Senast var det Johan Croneman i Dagens Nyheter som ondgjorde sig och han fick en lika naiv och fördomsfull kollega i P3 Fronts reportage om bloggar, vilket mycket riktigt sågades av de bloggare som hade intervjuats i reportaget. Samma dag som Front avfärdade bloggar som navelskådande dravel kunde man ta del av en helsidesartikel i The Wall Street Journal under rubriken "Hur kan gamla medier överleva i en ny värld" där landets ledande medieexperter utfrågades om deras överlevnadstips för en blödande medieindustri. Jag undrar varför vi är så till lika delar ignoranta som skräckslagna inför bloggfenomenet och hyser ett omåttligt behov av att avfärda bloggar som skitnödiga dagböcker fyllda med meningslösa haranger om det febriga barnet eller senaste toalettbesöken. Bloggens essens skiljer sig på många sätt från de journalist- eller ministerbloggar som föga förvånande fått lejonparten av uppmärksamheten. Att ställa upp fiktiva distinktioner mellan blogg och journalistik är vidare att göra sig själv till idiot, för frågan är inte vad bloggen kan göra för journalistiken eller tvärtom, utan snarare hur denna informationsrevolution förändrar våra tankevanor och vår samtid. Jay Rosen, professor vid Princeton och New York University och en av USA:s ledande mediekritiker med fokus på deltagande medier, dödförklarar konflikten mellan journalister och bloggare genom att peka på några olika faktorer. Ett av dem är förtroende, mediernas dyrköpta klenod, som naggats i kanten genom avståndet mellan budbärare och publik. Från 1988 fram till 2004 har amerikaners förtroende för medierna sjunkit från redan låga 58 procent till alarmerande 38 procent enligt Pew Research Center. Rosen citerar Tom Curley, chefen för Associated Press, som konstaterar ett enormt skifte i maktbalansen från informationsproducenter till informationskonsumenter. Det är en trend som bekräftas även då man observerar det faktum att traditionella medier är ansträngda till bristningsgränsen med sjunkande tittar- och läsarsiffror medan bloggosfären samlar allt fler läsare för varje dag som går. Världens första bloggare var en överspänd tysk som 1517 spikade upp sina 95 teser på Wittenbergs kyrkas port. Ofattbart snabbt tog det hus i helvete över hela Europa och en viss påve, Leo X, anade föga vad som träffade hans kyrkliga excellens innan glorian hamnade på sned för överskådlig framtid. Teserna, skrivna på latin, översattes först till tyska och sedan till andra europeiska språk samt spreds som löpeld över nationsgränserna tack vare tryckpressen. Hugh Hewitt, en ärkekonservativ kristen lobbyist, liknar bloggen vid just reformationen och det är mycket som talar för att han har rätt, bland annat när det gäller tryckpressens betydelse jämfört med Internets spridning i dag. Hewitt är naturligtvis själv bloggare och gör ett gott jobb med att metodiskt bevisa bloggosfärens förödande effekt på mainstreammedierna, och i längre perspektiv, journalistiken som vi känt till den. Exempel är att såväl senatorer som nyhetsankare fallit offer för bloggosfärens giljotin det senaste året, då kunniga, koordinerade bloggare avslöjat en hel del oegentligheter i mediernas rapportering och fungerat som den vakthund medierna sedan länge varit i akut behov av. Betydelsen av alla dessa skrivkåta individers gemensamma mödor kan sammanfattas med ett enda ord: Revolution. En revolution karaktäriseras av tre faser: en omvälvning av tidigare obestridliga maktstrukturer, en ofta kaotisk övergångsperiod och slutligen etablering av nya maktstrukturer. Bloggen befinner sig någonstans mellan fas två och tre. Den första fasen var just ifrågasättande och övertagande av gamla maktstrukturer, i det här fallet förmågan att snabbt, billigt och effektivt producera kvalificerade nyheter, analyser och åsikter i de mest skilda ämnen. De etablerade mediernas informationsmonopol är brutet en gång för alla. Den dominerande åsikten bland bloggexperter är att maktkampen befinner sig i en delikat fas där etablissemanget – journalister, politiker eller näringslivschefer – försöker kidnappa fenomenet, samtidigt som några überbloggare kommer att dominera bloggosfärens agenda och skapa olika maktcentra. Andra frågor värda att tänka på är hur bloggar som har journalistiska ambitioner kan skyddas inom ramen för tryckfriheten, för tryckfrihetsförordningen "äger tillämpning å skrift, som framställts i tryckpress. Den skall ock tillämpas å skrift, som mångfaldigats genom stencilering, fotokopiering eller liknande tekniskt förfarande…". Dags för grundlagsändring?
Behrang Kianzad
Expressen getinglogga
Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Kulturchef: Karin Olsson. Biträdande kulturchef: Jens Liljestrand. Redaktör för idédebatt och reportage: Ida Ölmedal. Litteraturredaktör: Anna Hellgren. Scen- och ungredaktör: Gunilla Brodrej. Kontakt: fornamn.efternamn@expressen.se. Missa inga artiklar – följ Expressen Kultur på Facebook!

Till Expressens startsida

Mest läst i dag