Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Blir vi lyckliga av att flytta så mycket?

Joel Halldorf. Foto: MIKAEL SJÖBERG
Rebecca Liljeberg och Alexandra Dahlström i "Fucking Åmål". Foto: FILMBOLAG
Lunds universitet. Foto: LUNDS UNIVERSITET

Berättelsen om uppbrottet från den kvävande småstaden är något av västerlandets urmyt.

Joel Halldorf skriver på sista ansökningsdagen till universiteten att det finns en annan väg.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

KOMMENTAR | HEMBYGD. Idag är det den 16 april. För de flesta ett intetsägande datum, men för några kan det betyda allt. Det är sista ansökningsdag till universiteten, och runtom i landet hoppas presumtiva studenter att ett lärdomssäte ska slå upp portarna just för dem.

Somliga söker bildning, andra vill leva studentens glada dagar. Men en del vill bara bryta upp. I hundratals namnlösa fucking-Åmåls väntar de på biljetten bort. En orsak att få lämna. Vidgade vyer, och allt det där.

Till er vill jag säga: Tänk efter innan ni ger er av.

Jag vet att det är svårt. Berättelsen om uppbrottet är trots allt västerlandets urmyt. Vi har sett filmerna på temat: uppbrottet från den kvävande småstaden, och den befriande flytten till storstan. Hon som följer sina drömmar. Han som inte låter sig hindras. Berättelserna sätter sig i kroppen på oss, de formar vår längtan: "Bryt upp, bryt upp, den nya dagen gryr". 

Till slut tror vi att det är enda sättet att leva.

Navajo-stammens trauma

År 1979, efter att USA:s förflyttning av Navajo-stammen lett till alkoholism, depressioner, självmord konstaterade en rapport: "Resultatet från 25 studier visar, utan något undantag, att utförandet av tvångsmässig omlokalisering av en befolkning med starka band till sin plats är en traumatisk erfarenhet".

Gäller det bara de andra – så kallade indianer, med ett särskilt band till förfädernas marker, som dessutom flyttas med tvång? Eller är det så, som filosofen Edward Casey hävdat, att vi i väst lite till mans uppvisar Navajo-stammens symptom: desorientering, minnesförlust, depression, hemlöshet och en vag känsla av främlingskap.

Vi idealiserar uppbrottet, men människan behöver ett hem – och sådana tar tid att skapa. Svensken flyttar i genomsnitt tio gånger under sitt liv. Är det verkligen nödvändigt? Allt det där Hemnet-surfandet: söker vi ett hem, eller flyr vi från något?

Jag vet att man ibland måste flytta, och att det finns gott om människor som upplevt det som både befriande och berikande. Jag vet det, för det är de historierna vi alltid får höra. Jag vill berätta en annan. Jag vill berätta om dem som blev kvar.

Marilynne Robinson. Foto: KELLY RUTH WINTER / WEYLER

Marilynne Robinson

Författaren Marilynne Robinson skriver om två bröder: Edward bröt upp för att studera. När han hälsade på hemma var han en främling. Han stack ut i byn eftersom han blivit som alla andra i lärdomsstaden: käpp och en stor mustasch. Herr Doktor.

John Ames stannade. 50 år i lilla Gilead. Han såg inte många platser, men i gengäld ägnade han Gilead så mycket större uppmärksamhet. Han kände människorna, visste när flyttfåglarna återvände och var ängsblommorna växte som vackrast. För den uppmärksamme är allting hela tiden nytt. Varje vår är lite vackrare än den förra, för den bär inom sig minnet av alla de föregående.

Så tänk efter innan du postar det där brevet. Det finns mycket att upptäcka i världen. Men det finns en värld också där du bor.

 

Joel Halldorf är docent i kyrkohistoria och medarbetare på Expressens kultursida. Hans senaste bok är "Biskop Lewi Pethrus".

 

LÄS MER - Joel Halldorf: Rädda demokratin - gå i kyrkan 

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!