Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Bli självförsörjande medan du ännu kan

SPIRANDE RÖRELSE. David Jonstads nya bok handlar om att flytta till landsbygden och ta hand om sig själv. Foto: Shutterstock
Författaren David Jonstad.
Expressen Kulturs medarbetare Helena Granström. Foto: Sofia Runarsdotter
Boken "Jordad".

Självhushållning är inte bara ett sätt att förbereda sig för klimatkollapsen. Det är också ett sätt att förstå vad som står på spel.

Helena Granström läser David Jonstads "Jordad", som påminner om lyckan i att försörja sig själv – på riktigt.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

FAKTA

SAKPROSA

DAVID JONSTAD

Jordad. Enklare liv i kollapsens skugga

Ordfront, 268 s.

En svensk myndighetsrapport utgiven härom året summerar det kärnfullt: om vår nuvarande tillgång till olja minskade drastiskt skulle det inte vara möjligt "att hålla Sveriges befolkning ovanför svältgränsen". Sannolikt skulle vi få bevittna en situation där folk i allt högre grad "föder upp djur på bakgården med egna insatser av insamling av hö och andra typer av foder".

Rapporten citeras i David Jonstads senaste bok "Jordad - enklare liv i kollapsens skugga". Det civiliserade samhällets kollaps är ett ämne som Jonstad har gjort till sitt; kollapsen förstådd inte som en avgränsad händelse utan som ett skeende, en oupphörlig men närmast omärklig förskjutning av våra förväntningar på vår omvärld och våra liv.

I sin förra bok "Kollaps" gav Jonstad en bild av hur komplexa samhällen rämnar under sin egen tyngd; i "Jordad" uppehåller han sig vid frågan om vilken bäring dessa framtidsutsikter har på vårt sätt att leva tillsammans - och på våra möjligheter att leva överhuvudtaget.

Att också den industriella civilisationen kommer att falla är med andra ord en premiss för Jonstads projekt, och utifrån denna förutsättning vill han få oss att inse att vi själva kan påverka hur kollapsen fortsatt kommer att te sig.

 

LÄS MER: Snart tar oljan slut – och då blir det kaos

Självhushållning som frigörelse

Det beroende som binder den civiliserade människan vid hennes samhällsbygge är dubbelt: psykologiskt, men också högst konkret. Vi kan ifrågasätta framstegstro, konsumism och teknikfetischism - men likafullt är det med ett marknadsdrivet, högteknologiskt tillväxtsamhälles hjälp som vi tillgodoser våra fysiska behov. Som exemplet med oljan visar vore vi, om vi befriades från civilisationens bojor, inte fria utan döda.

Att "Jordad" inte enbart erbjuder teoretisk samhällsanalys, utan också är Jonstads personliga berättelse om en flytt från stad till landsbygd, är följdriktigt: det enda sättet att få en kritik av den industriella civilisationen att vara något annat än en intellektuell övning, är att i någon mån göra sin kroppsliga försörjning oberoende av dess maskineri.

Jonstad, själv numera bosatt på en gård i Dalarna, ser en övergång till ett samhälle där varje människa står i direkt och intim kontakt med sin försörjningsbas som den kanske enda möjliga lösningen på samtidens problem. Självhushållning innebär att frigöra sin kropp från den industriella infrastrukturen, men också att knyta den närmare de naturliga strukturer av vilka ens överlevnad beror.

Ett centralt problem för den pågående miljödebatten är att miljön är en fullständig abstraktion. Gå ut ur lägenheten, öppna villafönstret, ta en promenad - ingenstans kommer du att finna den. Inte heller försvaret av skogen, havet eller sjöarna överskrider denna problematik; inte så länge det som ska skyddas är ett koncept snarare än ett verkligt, unikt existerande annat.

 

LÄS MER: Kolet vi ärvde och jorden vi fördärvar

Ta kontroll över försörjningen

Insikten genomsyrar Jonstads bok: inte förrän det handlar om specifika varelser eller platser - den insjö där jag badat varje sommar sedan jag lärde mig simma, den morkulla som alltid korsar himlen vid samma tid och med samma bräkande, det bagglamm som om en liten stund kommer att dö under mina händer - är människans relation till naturen en relation i egentlig mening.

Författarens röst är vänlig och resonerande, stundtals nästan uppsluppen, fylld av glädjen över att själv ta större kontroll över sin försörjning. Jag känner igen mig i den utflyttarens entusiasm som präglar framställningen, men ser också att den är djupt symptomatisk för vår belägenhet.

Den lyckliga förundran över att känna ursprunget till den mat man äter, över att ingå i lokala sammanhang av människor som hjälper varandra, över att vara omgiven av rika och levande ekosystem, är på samma gång vittnesbörd om normaltillståndets absurditet.

 

LÄS MER: Undergången är nära och förfärligt vacker

Har inget val snart

Trots att tilltron till människan står som ett ljus kring Jonstads text, bör den inte kallas hoppfull. Hopp är vad vi tar till när vi inte själva har någon förmåga att påverka utgången av ett händelseförlopp - således måste "Jordad" sägas vara motsatsen, i det att den tillskriver oss möjligheten till konstruktiv handling.

I alla händelser får den kollapsen att framstå som ett attraktivt alternativ till att den nuvarande utvecklingen tillåts fortsätta oförtrutet.

Jonstads budskap är egentligen enkelt att sammanfatta: det är du som avgör om du vill skaffa en linderödssugga till bostadsrättsföreningens innergård nu, medan det fortfarande är att betrakta som ett festligt upptåg.

Ge det några decennier, och du kommer kanske inte längre att ha något val.

 

Följ Expressen Litteratur och Kultur på Facebook - där kan du kommentera våra texter.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!