Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Björn Runeborg/Dag

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

FAKTA

BJÖRN RUNEBORG | Dag | Albert Bonniers förlag

Dag Hammarskjöld är det närmaste vi kommit en svensk Jesus – fridsfurste, mystiker, ungkarl, döende martyrdöden innesluten i ett flygplans korsformade kropp, en nedstörtad ängel. Inte undra på att många av hans landsmän – både män och kvinnor – dyrkade honom med närmast religiös kärlek, pendlande mellan eros och agape.
Från sin himmel har Hammarskjöld nedstigit i två av årets svenska romaner. Först i Göran Sahlbergs fina romandebut När tiden tog slut från i våras, där det unga butiksbiträdet Viola, agnad med en bikini försöker få generalsekreteraren på kroken under en båttur vid skånska sydkusten, där Hammarskjöld hade sitt sommarställe.

Och nu i
Björn Runeborgs nya roman Dag – tidigare delvis dramatiserad för Radioteatern – där den 15-åriga Uppsalaflickan Miranda Dunkel avståndsförälskar sig i den tre år äldre gymnasisten, en pubertal attraktion som ska utveckla sig till en livslång kallelse i kyskhetens tecken.
Mirandas dyrkan delas av den unge Henrik Jagelonius, skolkamrat med Hammarskjöld på läroverket i Uppsala. Fast han är ännu mera förälskad i Miranda själv, vilken inte besvarar hans kärlek, men tillåter honom att uppvakta henne och under lång tid hyser honom som inackordering i sin lägenhet. Så lever de båda år efter år som bror och syster, tjänare i det tempel de i andanom byggt över Hammarskjöld, nogsamt noterande varje steg i hans brant uppåtstigande kometbana.
Båda är mycket begåvade, men försummar sina yrkeskarriärer, liksom förkrympta i skuggan av den store. Hon blir kvar på sitt jobb på domkyrkans pastorsexpedition, och han efterträder hennes far som vaktmästare i samma kyrka. Men Miranda känner liksom ett ljus inom sig, med en pockande uppmaning att sprida det vidare, som ett budskap. Tvånget att försaka som hon frivilligt underkastar sig, upplever hon som en ljuvlighet. Kort sagt – hon har förvandlat sig till nunna i Dag Hammarskjölds klosterorden.

Det är lätt att tolka berättelsen som en mild satir över knäfallet för det svenska nationalhelgonet. Men den i år 70-årige Runeborg är kanske den försåtligaste författaren i den svenska samtidslitteraturen, och har varit så i 45 år och 28 böcker. Finns det en ironi i romanen, vilket det rimligen bör göra, så röjer han den inte med en min – Runeborg har den svenska romankonstens mest orubbliga pokerfejs.
Och ju mer man läser desto mindre tvärsäker blir man på vad man egentligen läser – vad går det hela ut på? Att Runeborg – trots ett par Augustnomineringar – inte har den stora publik han förtjänar, beror inte på att han är svårtillgänglig, utan på den osäkerhet han sprider. På så sätt är han en föregångare till Lars Jakobson – bara så oändligt mycket diskretare.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!