Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

"Bisarrt plocka bort barbröstade tavlor"

"Athena och Pegasus", en annan målning av Georg Engelhard Schröder med bara bröst.
Foto: Wikimedia Commons

Än en gång har riksdagen bestämt sig för att plocka ner en barbröstad målning.

Therese Bohman ser det som ett oroväckande samtidsfenomen.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

2013 lät Susanne Eberstein (S), som då var vice talman, plocka ner en målning från gästmatsalen i riksdagshuset: den svenske barockkonstnären Georg Engelhard Schröders "Juno eller allegori över elementet luften", som föreställer en barbröstad kvinna. Det motiverades med att det var en feministisk fråga. Nu skriver DN Kultur att även den sista målningen i serien plockas bort från riksdagens väggar.

Konsthistorien är full av barbröstade kvinnor. De säger något om sin tillkomsttid och berättar för oss om vårt förflutna. Som alltså varit annorlunda än vår samtid, på gott och ont. Och som givetvis inte alltid kommer att inordna sig oproblematiskt i vår tids ideologier.

Jag inser att det låter som att jag förklarar för ett barn, men det är tyvärr på den nivån den här diskussionen befinner sig.


Att Schröders tavlor plockas bort bekräftar dessutom något oroande om vår tid: en allt mer utbredd tendens att vilja lägga världen tillrätta. Det från början amerikanska fenomenet "trigger warning" som har exploderat på senare tid – som innebär att man på förhand varnar läsare av till exempel kurslitteratur eller tidningsartiklar för att potentiellt jobbiga ämnen (allt från bantning till våldtäkt och rasism) förekommer i texten, så att ingen av misstag ska läsa något som kan uppröra – är till exempel ett uttryck för precis samma strävan: att möblera tillvaron så att man slipper konfronteras med något man inte vill se.

När det handlar om konst blir det extra bisarrt, eftersom det är en strävan som är själva motsatsen till konstens väsen.

Och vad gör det med en människa att gå genom livet utan att möta andra intryck än dem som man på förhand bestämt sig för att man vill ta del av?

Det är knappast en mer tolerant värld som blir resultatet av det.


Följ Expressen Kultur på Facebook - där kan du kommentera våra artiklar.