Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Birollerna vinner matchen mot häxorna på Dramaten

Ur "Häxorna" på Dramaten. Foto: Christian Friedländer

Dramatens "Häxorna" får publiken att skratta.

Alexander Mørk-Eidems uppsättning hamnar dock rätt långt från originalets rysare.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

RECENSION | TEATER. Roald Dahls ”Häxorna” är en gastkramande rysare för slukaråldern. En liten pojke blir omhändertagen av sin mormor när hans föräldrar dör i en bilolycka. Först framstår hon mest som besynnerlig och excentrisk med sina bolmande cigarrer och osannolika historier om häxor, men med tiden blir hon pojkens bästa vän. Och snart ska omständigheterna göra att de två tillsammans kämpar mot Englands blodtörstiga häxor.

Marie Richardson

Nu sätter Alexander Mørk-Eidem upp ”Häxorna” på Dramaten och det med en härlig ensemble med Marie Richardson i spetsen som storhäxan, Mia Benson som färgstark mormor och den osedvanligt begåvade barnskådisen John Österlund i rollen som pojken (ett av tre alternerande barn).

John Österlund är enastående bra som pojken i "Häxorna". Foto: Christian Friedländer

Men i stället för kalla kårar bjuds publiken på skratt med slapstick och gags och komiska bifigurer som faktiskt både stjäl showen och tar udden av det rysliga. Vilket jag alltså konstaterar mellan alla skrattanfallen. För det här är ju jättekul.

Johannes Bah Kuhnke

Danilo Bejarano behöver bara gå en meter in på scenen så är man fullständigt bedårad av hans komiska och sceniska snille. Hans pastisch på Vito Corleone i ”Gudfadern” borde läggas ut på Youtube. Samma sak med Johannes Bah Kuhnkes våpiga doktor i en tischa med texten ”Trust me”. Elin Klinga är obetalbar som utled, luttrad fransk servitris, liksom van att ta all världens skit.

Johannes Bah Kuhnke och Mia Benson i "Häxorna". Foto: Christian Friedländer

Det hela är både roligt, fantasifullt, musikaliskt och lekfullt. Mormors fantasieggande våning signerad Christian Friedländer med uppstoppade djur, palmer, skelett och kinesiska mingvaser är en perfekt spelplats. Stefan Jernståhls enmanskapell fyller i med musik av alla de genrer med enastående fingertoppskänsla för vad som bäst klär situationen. 

Galna upptåg

Men problemet är att de blodtörstiga häxorna med Marie Richardsons magnifikt iskalla storhäxa i spetsen faktiskt framstår som lite tråkiga. Det är nästan så att häxornas djävulska planer att förinta barn stör birollernas alla galna upptåg. Drar ner stämningen liksom. Om jag ska tolka det hela riktigt dystert feministiskt så faller detta in i ett klassiskt mönster där killarna får de flesta skratten.

Jag rekommenderar ändå och gärna alla barn i fem-sju-årsåldern som kan att gå till Dramaten för en och en halvtimmes rolig underhållning. Ingen kommer att bli besviken. Utom möjligen vi då, som hade önskat oss nånting mer skrämmande, en "Häxorna" på riktigt med Roald Dahl kvar i rummet. En där man nästan ser sig om på gatan utanför efteråt så att där inte går en kvinna med handskar, peruk och onormalt stora näsborrar. 

PS: För den som vill komma närmare alla nyanserna i den ursprungliga berättelsen och bor långt från Nybroplan i Stockholm finns Radioteaterns lysande uppsättning att tillgå på Sveriges Radios sajt.

 

Teater

Häxorna

Av Roald Dahl

Översättning Ragnar Strömberg

Regi Alexander Mørk-Eidem

Unga Dramaten, Stockholm

Speltid 1.40 t.

 

Gunilla Brodrej är kritiker och redaktör på Expressens kultursida. Läs fler artiklar av henne här. 

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!