Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Bilderna fyller i med det som knappt kan uttalas

Jessica Bab Bonde.
Peter Bergting.

Peter Bergting närmar sig det ofattbara i gränslandet mellan fantasi och verklighet.

Dan Hallemar läser ett seriealbum med vittnesmål från Förintelsen.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

RECENSION | SERIEALBUM. På omslagsbilden till ”Vi kommer snart hem igen”, en seriebok med vittnesmål från Förintelsens överlevare, faller de röda löven samtidigt som snöflingorna. Ögonen på de två bleka människorna är små svarta prickar, tömda och trötta. Det kala svarta trädet ovanför dem kröker sig. En hög med resväskor bakom pojken och kvinnan. Framför de två faller deras skuggor, som om det fanns ett hotfullt ljus någonstans trots att himlen är helt grå.

Peter Bergting

Peter Bergtings bilder ger en fysisk känsla av kyla, mörker och hopplöshet. De väjer inte för någonting. Han tecknar också de som dör – dödas – sakta, ögon som sjunker in i huvudet, kropparna som vrids och töms. Det är inte realistiskt, men verkligt.

Ur "Vi kommer snart hem igen".

Bergting har oftast tecknat fantasy, i gränslandet mellan verkligheten och det ogripbara. Kanske är det därför han kan närma sig detta som, trots allt vi vet, förblir närmast just ogripbart. Färgerna och ljuset – inifrån och vid horisonten – lägger till en känsla av något bortanför det som det går att vittna om.

 

LÄS MER – Hanna Höglund: Bergtagen av Bergting

 

Föregångaren till den här boken, "Survivors of the Holocaust" av Kate Schakelton med flera, var naivt tecknad och mer distanserad från det oerhörda i texten.

Ur "Vi kommer snart hem igen".

De flesta som berättar här har gjort vittnesmål till en del av sin livsuppgift. Men i ett seriealbum är platsen för ord liten. Det kräver noggrannhet i vad som ska ges plats. Här finns mycket lite av känslor utsagda, någon gång ett ”Det var fruktansvärt”, men också då är det i princip onödigt. Bilderna kastar skuggorna framför textens saklighet.

Jessica Bab Bonde

Författaren Jessica Bab Bonde förstår vikten av detaljer, för gripbarhetens skull: ”En dag kom pappa hem och hade köpt en radio. Min syster och jag tyckte det var helt fantastiskt att vi kunde lyssna på musik från Berlin, Paris och London. Pappa köpte radion 1933. Samma år kom Hitler till makten i Tyskland”. 

Nästa ruta: ”Den 1 september 1939 var en fredag. Jag gick in för att ta en smörgås”.

 

Serieroman

Jessica Bab Bonde (text) Peter Bergting (bild)

Vi kommer snart hem igen

Natur och Kultur

Ålder 11+

Dan Hallemar är kritiker och medarbetare på Expressen Kultur. Läs fler av hans texter här.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!