Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Bilderna av den andre

"Hottentot Venus". (Bilden är beskuren).
PETER CORNELL följer ett etnografiskt spår i Paris.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

FAKTA

KONST
UPPFINNINGEN AV VILDEN | Musée de quai Branly, Paris | Till 3/6 MUSEERNA ÄR VÄRLDAR | Louvren, Paris | Till 6/2

I Paris råkade jag stöta på ett etnografiskt spår från Louvren till det etnografiska Musée de quai Branly. Där öppnade nyss L'invention du sauvage (Uppfinningen av vilden), en stor exposé över europeiska attityder till främlingen eller, med det lite slitna uttrycket, den Andre.
Sensmoralen är naturligtvis uppenbar. Men där finns också en öppning att vidga begreppet från hudfärg till en förundran inför alla varelser som ter sig annorlunda, en elementär, barnslig häpnad inför skäggiga damer, kinesiska jättar, krokodilmänniskor med fjäll. I flera dokumentära filmsekvenser ser vi hur de ställdes ut på marknader och freak shows ända in på 1930-talet.

Och på de stora världsutställningarna i slutet av 1800-talet var det vanligt att förevisa människor och rekvisita från stormakternas kolonier som på ett slags zoo; ett tidigt och sorgligt exempel är pygmékvinnan "Hottentot Venus". Här övergår en från början naiv förundran till grym rasbiologi där den Andre definieras som vilde och förvisas till tidigare och primitiva stadier i evolutionen.
Trots utställningens rikedom kan jag sakna temats spegling i konsten där bilden är mer komplicerad; hur Gauguin, Picasso och avantgardet solidariserar sig med "vilden" men samtidigt är fångna i sin tids klichéföreställningar.
Frågor om den Andre ställs också på Louvren. Här har J M G Le Clézio fått fria händer att arrangera ett program under tre månader: musik, film och samtal som kretsar kring hans utställning Les museés sont des mondes (Museerna är världar) där han låter utomeuropeiska bilder och objekt från Haiti, Mexiko, Afrika och Melanesien infiltrera Louvrens samlingar för att ställa gamla hierarkier och konstbegrepp på huvudet.

Där medverkar också Camille Henrot, en av Frankrikes intressantaste unga konstnärer, med skulptur och en suggestiv video om en uråldrig form av bungy jump i Melanesien, en initiationsrit för unga män. Hon blottar det intrikata samspelet mellan antropologens och turistens blick och det melanesiska skådespelet.
Bland åskådarna som domineras av nakna män med penisfodral ser vi plötsligt en av stammens kvinnor ta fram en digitalkamera. Vad är egentligen autentiskt? Går det överhuvudtaget att urskilja? ­Eller som en socialantropolog konstaterade i ett samtal med Henrot: "Också Britney Spears är autentisk."

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!