Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Bevare oss för den svarta pedagogiken

ISDROTTNING. Auktoritära förskollärare hindrar leken.Foto: IMAGE.NET/BUENA VISTA
Expressen Kulturs Gunilla Brodrej.Foto: Ylwa Yngvesson
Dagisbarn.

Lusten och leken glöms bort. Överallt höjs röster om ordning och reda i skolan.

Gunilla Brodrej får syn på den svarta pedagogiken på en lekplats i en Stockholmsförort.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

En stor klunga med ungar kryllar på den lilla lekplatsen i kanten av naturreservatet. En lång kö med barn väntar på sin tur att klättra upp i klätterställningen. De är 30 stycken. Klätterställningen är ungefär lagom för fem barn.

Jag passerar med min hund och är koncentrerad på att han inte ska skälla eller morra på något av barnen som kryssar förbi. Det går bra. Han är duktig och får en godis. Någon i personalen blåser skarpt i en visselpipa. Så där lät det på skolgymnastiken när jag var liten på 1970-talet. Nu trodde jag att man på sin höjd påkallade tystnad genom att klinga i en liten bjällra. Som på Montessoriförskolorna till exempel.

Visselpipan igen, med eftertryck.

Jag anar oråd, sätter hunden i bilen och går tillbaka till lekplatsen och låtsas studera spårkartan strax intill. Det visar sig att det ålderdomliga inte stannar med visselpipan.

 

LÄS MER: Fem minuter av grymhet

Hotfullt pekfinger

En äldre kvinna i personalen tillrättavisar skarpt en av flickorna i barngruppen. Hon står lätt böjd över henne med ett hotfullt pekfinger nära barnets ansikte. Hennes rödmålade läppar formar sig argt kring orden: "Du kan inte hålla på så här, du har ingen som helst respekt för mig, du varken hör eller ser när jag pratar, det kommer inte att gå bra för dig om du fortsätter på det här viset."

Barnet lyssnar tyst. Jag ser hennes blickstilla ryggtavla. Hennes mörka flätor. Hur stum hon blir. "Det kommer att gå dåligt för dig". Om vadå? Om hon inte lyder?

När denna isdrottning över femåringarnas rike har ställt sig sist i ledet med barn går jag fram och frågar: "Hytta så där med pekfingret, har man inte slutat med det?" Leendet slocknar. Hon förklarar att det var nödvändigt. Hon menar att flickan hade kunnat bli ensam kvar här om hon inte hade lyssnat på hennes tillsägelser.

Den svarta pedagogiken var ett begrepp som myntades av Alice Miller på 1980-talet. Hon visade att de auktoritära uppfostringsmetoderna ledde till auktoritetsbundna rädda vuxna.

 

LÄS MER: Slarva inte bort er dotters integritet

Ordningsfrågorna främst

Nu ser man överallt tendenser bland opinionsbildare att propagera för ordning-och-reda-pedagogiken. Det höjs krav på disciplinära åtgärder. Ordningsfrågorna prioriteras. Lusten glöms bort.

Och detta tänkande sipprar förstås ner på förskolenivå där leken, skapandet och tryggheten måste vara grundpelarna, men där det saknas förutsättningar och kunskap. Låt oss hoppas att det här var en unik och ovanlig händelse.

Men barnen befann sig alltså i kanten av en stor skog, ett stycke från några väldiga ängar. Solen lyste.

Vad gjorde de överhuvudtaget på den där underdimensionerade lekplatsen?

 

Följ Expressen Kultur på Facebook - där kan du kommentera våra artiklar.