Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

"Beväpna er" ger röda minnen om Ebba Grön

Då det begav sig. Fjodor, Thåström och Gurra i Ebba Grön. Foto: Clas Barkman

Punkbandet Ebba Gröns 35 år gamla låt "Beväpna er" har plötsligt upplevt en ny sommar.

Nina Lekander minns sin röda ungdom då man struntade i vad borgerligheten tyckte och tänkte.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

Jag har varken fått tag i ideologen Gurra, vapenvägraren Fjodor eller romantikern Pimme för att fråga hur Ebba Gröns "Beväpna er" togs emot när det begav sig, 1979 - ett dramatiskt år då Pol Pot föll, shahen av Iran flydde landet, järnridån tycktes orubblig, sandinisterna tog över Nicaragua, svensk tv sände serien "Förintelsen" och Margaret Thatcher blev premiärminister.

Så jag försöker minnas själv. Minnas mer än att det var en skitbra låt på en platta med den ironiska titeln "We're only in it for the drugs". Vi sjöng med, hoppade och jublade. Säkert reagerade högern och kanske halva borgerligheten, men vem brydde sig om det? Dessutom spelades "Beväpna er" sällan eller aldrig på radio - det skulle i så fall ha varit på 80-talet då "Ny våg" drog i gång och spelade låtar som "Sätt benet i halsen på dom borgarjävlarna" av Unos Kanoner.

Lustigt nog känns texten mycket brutalare - och ännu tunnare - i Ylva Karlssons och Maja Karlssons skönsjungande och långsamma ukuleleversion än i originalets ursinniga punkighet. Den gav en tid att fundera över vad "borgerligheten" egentligen syftade på:

Borgerliga politiker? Folk som röstar på borgerliga partier? Hela borgar- eller medelklassen? Som jag ju själv, och för den delen även Thåström tillhör. Usch!

Å andra sidan:

Revolutionsromantik hör ungdomen till. Liksom retsamt missbruk av bildspråk och symboler. Kom ihåg de tidiga punkarnas svastikor. Min sons pappa hade såväl en t-shirt med "Hitler world tour" som en egensydd skjorta med hammaren och skäran - och själv löjlade jag mig med att komma till ett party i fucking Bromma med Che Guevara på t-shirten. Athena Farrokhzad är möjligen lite för gammal för sånt.

Men det var ett vackert och spännande sommarprogram, och en får faktiskt vara arg. En kan samtidigt vara ironisk eller metaforisk och uppmana folk att skjuta en snut eller skära alla män i bitar. Yttrandefrihet gäller, intill vissa gränser - vilka förvisso inte är lätta att dra. Men faktum kvarstår att svenska vänsteraktivister och antirasister ytterst sällan och oprovocerat ger sig på meningsmotståndare med fysiskt våld. Och att de gör relevant motstånd: vi var många inom den vuxna övremedelklassen i Stockholm som hejade på de modiga ungdomarna under "Göteborgskravallerna" 2001.

Högerstyre, monarki samt klimatkaos kan te sig nog så problematiskt, och kapitalismen må skena vilt. Men växande fascism världen över, om så religiös eller sekulär, ser just nu ut som det mest akuta hotet mot oss alla - inklusive fascisterna själva. Det måste, kanske inte med alla till buds stående medel men med dem som på alla sätt försöker undvika de våldsamma, bekämpas.

Då som nu finns det spänningar mellan flowerpowerpacifister, flummare, stalinister och förbannade ungdomar från förorterna - och de kan kivas även inom varje verklig människa. Och den här anekdoten dyker upp i minnet:

När Mullvadsockupanterna 1977 vädjade om hjälp, då kom Fjodor & co dit med hockeyhjälmar, klubbor och kanske till och med baseballträn. De något äldre ockupanterna, med bland andra Marika Lagercrantz i täten, blev helt förskräckta. Deras grej var ju blommor och passivt motstånd.

Men att som moderaten Gunnar Axén slänga ut tv:n och säga upp public service-licensen efter att ha hört något förgripligt på radion är självklart enbart fånigt. Lite blyhagel i öronen borde karln kunna tåla.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!