Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Bert Karlsson är och förblir en främling

Bert Karlsson.
Ur "Främling". Foto: Urban Jörén / URBAN JÖRéN 2016 VÄSTMANNAGATAN 73 113 26 STOCKHO
Ur "Främling". Foto: Urban Jörén / URBAN JÖRéN 2016 VÄSTMANNAGATAN 73 113 26 STOCKHO

Riksteatern hoppar på trenden med att göra teater om verkliga personer.

Gunilla Brodrej ser ett pajigt försök att närma sig fenomenet Bert Karlsson.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

Musikteater

Främling

Av Gertrud Larsson

Regi Alexander Öberg

Riksteaterns turné

Speltid 2.10 t.

Verkliga personer har stigit ut på teaterscenen en längre tid nu, levande och döda: Håkan Juholt, Sara Lidman, Herbert Tingsten. Britney Spears väntar i kulisserna på Turteatern i Kärrtorp. Det är konstigt, men först när de här personerna fiktionaliserats är det som att de blir verkliga.

Bert Karlsson är senast i raden. Onekligen intressant populist, rabulist, humorist och (åtminstone vad vi kände på 1990-talet) på gränsen till rasist. Karlsson har en diger låtlista innanför prasseljackan och ett stall med artister på bakgården, som gör hans liv perfekt för musikteater. I mörkret från den amerikanska presidentvalskampanjen vill väl inte bara jag få ett djupare svar på frågan: hur i helvete gick det till när en sådan vulgär person blev folkkär? Vem är han egentligen?

Gertrud Larssons pjäs "Främling" för Riksteatern staplar upp hans cv i en scenshow och svarar att Bert Karlsson är en framåt kille med näsa för affärer och en otrolig förmåga att vända nederlag till framgång. Men hon har inte intervjuat honom, det märks. Bert förblir en obegriplig figur. En glad skit med kort stubin som vänder kappan efter vinden.

 

LÄS MER: Bert Karlsson "Så blir du miljonär"

Bert Karlssons hjärta

Ramberättelsen är att han (spelad av Anna-Lena Efverman) håller informationsmöte på orten där han ska göra asylboende av en camping. I publiken höjs röster emot detta. Bert försvarar alltmer rasande sin anläggning, men blidkas när Vikingarna erbjuder honom scenen för en show om honom själv. Efverman är bra där hon bresar i beiga chinos och flinar brett med karaktäristiska löständer.

Ensemblen sliter. De växlar roller och dialekter och peruker och både Carola, Bengt Westerberg och Ian Wachtmeister passerar revy. De kompar sig själva. Men det är liksom inget som är riktigt bra här. Inte regin, inte dialogen, inte musiken. Det är helt enkelt rätt pajigt alltsammans. Och Bert är lika overklig som förut. Känslan jag något förvånat tar med mig hem är att Bert Karlsson har ett hjärta, han gör så gott han kan. Det är lite synd om honom faktiskt.

Men minst lika synd är det om publiken.

 

Följ Expressen Kultur på Facebook – så missar du inga nyheter!

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!