Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Berns salonger: Ljust & fräscht

Henrik Schyffert och Fredrik Lindström speglar sig i den svenska inredningsmanins blanka ytor. Johan Wirfält finner mycket att skratta åt i Ljust & fräscht men mera att bedras av ändå.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

FAKTA

LIVSSTILSHUMOR/1
LJUST OCH FRÄSCHT | Av och med Fredrik Lindström och Henrik Schyffert | Berns salonger, Stockholm

Fredrik Lindström och Henrik Schyffert. Foto: Foto: Olle Sporrong
"Det är nästan som att vi har kränkt någon släkting", sa Uppdrag gransknings reporter Magnus Svenungsson till Resumé i fredags. Sedan avslöjandet om Ingvar Kamprads Liechtensteinmiljarder har tittarstorm blåst genom SVT:s korridorer.
Varför hacka på Ikea:s grundare som gjort så mycket för Sverige? Folket sluter upp bakom en snål smålänning som ljuger om sin skatteplanering.
Man frågar sig varför.
En förklaring är förstås att Ingvar Kamprad har gjort mycket för Sverige.
För en annan rekommenderas Ljust & fräscht.
När Henrik Schyffert och Fredrik Lindström nu sätter upp krogshow på Berns levererar duon förutsättningarna redan i öppningen. Hos Pressbyrån finns i dag 65 titlar på inredningsmagasinshyllan. Färgföretaget Alcro - för övrigt föreställningens sponsor - har över 200 kulörer i sin katalog, de flesta av dem nyanser av vitt med namn som Lovika, Tofu och Champinjon.


Svenskarna är besatta av heminredning. Drömmen om det perfekta boendet är också drömmen om ett lyckligt liv. Under knappt två timmar avhandlar Ljust & fräscht på ett pedagogiskt vis den inbyggda lögnen i detta projekt.
Till höger på scenen finns ett skrivbord i mörkt trä, äldre modell, till vänster en väldigt vit och modernt minimalistisk lädersoffa. Vid bordet har Fredrik Lindström, den lärde allvetaren, sin givna plats. Innan föreställningen är över kommer Henrik Schyffert, en mer neurotiskt sökande småbarnspappa, lika självklart ha lagt sig på soffan för terapisamtal.
Hans liv beskrivs som ett ständigt flyttlass: 90-talet tillbringades på väg mellan lägenheter på Södermalm, nu bor han i Bromma men misstänker att han borde skaffa våning i Vasastan.

Den bärande tesen i Ljust & fräscht är vår oförmåga att någonsin vara nöjda. Henrik Schyffert personifierar den - samtidens krav ger honom ångest, han försöker källsortera men det är ju "lättare att bli av med herpes än att hitta någonstans att slänga gamla DN."
Den typen av oneliners är han antagligen bäst i Sverige på. Ljust & fräscht är ofta vansinnigt rolig, och dynamiken mellan männen på scen närmast fulländad.
Fredrik Lindström står för analyserna. I en lysande passage dissekerar han begreppet "finrum", på mormors tid en hermetiskt tillsluten del av hemmet, öppnades endast på julafton men annars redo för den osannolika händelsen att Lennart Hyland skulle komma förbi på besök.

I dag, menar Lindström, har köket tagit över som ytan dit vi koncentrerar våra drömmar om lyckan. Vi åkallar Per Morberg och fantiserar om festliga middagar med skrattande Skagenkonstnärer utan att egentligen laga särskilt mycket mat.
Köket är en symbol som säger att vi har tid att brässera och fondera, snarare än att vi faktiskt gör det.
Och tid är som bekant vad svensken längtar efter idag.
Åtminstone om hon bor och jobbar i Stockholms innerstad med omnejd. Ljust & fräscht är fast förankrad i huvudstadens medelklassmylla. Enda gången någon annan del av världen skymtar är det i ett skämt om en spärrvakt i Rotebro.
Någonstans där finns också den största bristen med Ljust & fräscht.
Jag kräver inte klassperspektiv av min underhållning. Satir är inte ett partiprogram.

Men när Henrik Schyffert säger att
inredningsmagasinens mässande om inspiration och valfrihet ger honom panik - han drömmer numera om 70-talets DDR, någon i publiken skriker "sosse!" - är det förstås det liberala konsumtionssamhället han kritiserar. I Sköna hems värld, där allting befinner sig i ständig förändring/renovering, är det inte lätt att leva - vad den framför allt inspirerar är just ångest.
Jag instämmer. Men samtidigt kan jag inte komma ifrån känslan av att det i någon mening är det här samhället Henrik Schyffert vill ha.
För smak - och vad vi säger med vår smak - har ju alltid varit en av hörnstenarna i Henrik Schyfferts gärning, oavsett om det handlat om Killinggängets Kroumata-referenser eller T-shirts som manifesterar hans beundran för rockmannen Steve Albini.

När Dagens Nyheters bostadsbilaga i höstas publicerade sin famösa vindsvåningsartikel var Schyffert en av dem som ursinnigast bräkte ifrån. "FUCK OFF ERIC TOUR" hälsade han till den olycksaliga vindsvåningsägaren via Twitter, med 33 utropstecken efter.
18 000 följare hade fått ett nytt hatobjekt.
Det klär honom att han nu sansat sig - ordet "vindsvåning" nämndes över huvud taget inte i Ljust & fräscht, än mindre "teppanyakihäll". Men jag förstod inte då, och jag förstår inte efter att ha sett Ljust & fräscht, vad som egentligen skiljer Henrik Schyffert från andra inredningsbesatta svenskar.
Förutom smaken då. Precis som de flesta andra verkar han ju vilja bo i Vasastan.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!