Kristina Bength. "Amanda Kristina Pedersens Fysionomiska undersökningar" (akvarell på papper). Bilden är beskuren.
Kristina Bength. "Amanda Kristina Pedersens Fysionomiska undersökningar" (akvarell på papper). Bilden är beskuren.

Berättelser till bilden

Publicerad
Uppdaterad
Peter Cornell inviger konstsäsongen med en gallerirunda.
Konstsäsongen har öppnat. Det slår mig att flera utställningar lutar sig mot en skriftlig berättelse som bifogas i en ganska utförlig stencil. Ofta vilar den på en mer eller mindre dokumentär grund, ett grepp som vi har sett många exempel på i den samtida romanen. Jag vill inte i puristiskt nit renodla konstarterna men metoden är mer vansklig att hantera när berättelsen kombineras med bilden.
Ibland kanske berättelsen helt enkelt skulle må bättre av att få utveckla sig till en roman; så tänker jag på Petra Lindholms utställning på Galleri Magnus Karlsson. I video, foton, objekt och musik utgår hon från sin farfars fasters öde, en olycklig kärlekshistoria som flätas ihop med en rekonstruktion av kvinnans fotografier från ett alplandskap; en väv av minnen och tidsskikt i ett väl romantiskt och nästan kommersiellt bildspråk – här hotar berättelsen att spä ut stramheten från hennes tidigare och klassiska Sunrise 05 AM.
I ett av Natalie Sutinens arbeten på Galleri Niklas Belenius finns också ett minne av en kvinnlig släkting i form av ett fotografi. Men Sutinen avstår helt från en ramberättelse och låter i stället verken suggerera ett sammanhang i surrealistiskt färgade lådor med subtil känsla för gamla ting, textilier och scenografier. Berättelsen – eller berättelserna – är närvarande just i sin frånvaro.

I sin installation på Galleri Charlotte Lund arbetar Jonas Nobel utifrån en rent fiktiv, allegorisk berättelse om ett fartyg som transporterar konsumtionsvaror över hela världen i ett globalt ekonomiskt system. Men fartyget förliser och spillror av lasten flyter i land på de skeppsbrutnas ö.
Jonas Nobel utnyttjar kraftfältet mellan texten och objekten i sin iscensättning, berättelsen laddar ett associations-fält till de fristående skulpturerna som får dem att pendla mellan figuration och abstraktion som i skeppsbrottet hos Mallarmé.
Berättelsen i Kristina Bengths utställning på Galleri Flach är däremot dokumentär, om Amanda Kristina Pedersen, fotograf, skådespelerska och dömd bedragerska i Falun i början av 1900-talet. Hon arbetade en tid som sjukhusfotograf och Bength har rekonstruerat hennes tomma sjukhusinteriörer i en serie stora, svartvita akvareller i ett metalliskt ljus. De har placerats liggande på ett slags stålkonstruktioner/sjukhusängar på rad; de sjukas fysionomier ersätts av en studie av sjukhuset som institution.
Det är en stark installation men ändå känns textens överbyggnad onödigt tung; så mycket ska mutas in: den medicinska blicken, genus, det normativa, Charcot och Foucault – kort sagt lite för många kodord i de senaste årens estetiska teori. Kanske viktiga impulser under arbetet men de färdiga målningarna hade klarat sig utan så många stöttor.

På Galleri Nordenhake slår Anna Barham sönder berättelsen. Hennes tema är anagrammet och dess ikoniska släkting tangrammet.
Anagrammet – som kombinerar bokstäverna i ett ord på nya sätt – lockar till ett slags besatthet, till exempel hos konstnärer som Unica Zürn och Hans Bellmer eller semio-tikens grundare Ferdinand Saussure. Barham visar att berättelsen kan brytas ner men inte slås sönder: den uppstår hela tiden i nya former och bilder.
Barhams installation är knivskarp, anslående och med en, kunde man invända, närmast förkrossande och för konstvärlden väldesignad finish.
Expressen getinglogga
Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Kulturchef: Karin Olsson. Vik biträdande kulturchef: Ida Ölmedal. Litteraturredaktör: Anna Hellgren. Scen- och ungredaktör: Gunilla Brodrej. Kontakt: fornamn.efternamn@expressen.se. Missa inga artiklar – följ Expressen Kultur på Facebook!

Till Expressens startsida

Mest läst i dag