Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

"Berättelsen porlar lätt som en fjällbäck"

I måndags mottog Ann-Helén Laestadius Augustpriset för sin ungdomsroman om Kiruna.
<p>Laestadius vid Augustgalan.</p>Foto: Sören Andersson
"Tio över ett".

Isa Andersson möter en ung överlevare i Ann-Helén Laestadius prisade roman "Tio över ett".

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

ROMAN

ANN-HELÉN LAESTADIUS

Tio över ett

Rabén & Sjögren

Ålder 12-15 år

Att gruva sig är en förfärlig känsla, en djup oro som borrar sig djupt ner i ens innersta. Jag skulle inte bli förvånad om ordet rent etymologiskt också har en koppling till substantivet gruva, för precis så djup och underjordisk kan känslan också te sig. I Ann-Helén Laestadius bok ”Tio över ett” är själva gruvandet och gruvan helt synonymt.

I alla fall om vi frågar huvudpersonen och Kirunabon Maja, vars hemstad måste flyttas (och till stora delar rivas) till följd av järnmalmsgruvans utbredning under jordskorpan. Skräcken för LKAB:s nattliga sprängningar och tanken på att staden ska rasa ner i ett slukhål är en ständigt hamrande slagborr i hennes innersta.

Beredd på undergång

Hon ställer klockan varje natt, tio över ett, för att invänta smällen. Våt av svett spelar hon in undergångsfilmer och sista hälsningar på sin mobiltelefon. Under sängen ligger en väska packad med nödtorft. När undergången kommer är hon beredd.

Ångest och oro har en förmåga att ältas av sin upphovsperson in absurdum, det är ofta osynligt för en själv. När den psykiska processen omsätts i litterär form kan det däremot bli tjatigt. När Maja för femtioelfte gången levererar sin domedagsprofetia, är det med en viss trötthet jag börjar vända blad.

Nykter och klar prosa

Likaså när författaren önskar redovisa sin grundliga research kring gruvans rent tekniska och säkerhetsmässiga funktioner. Det skapar onödiga inbromsningar för berättelsen, som annars porlar lätt som en fjällbäck. Laestadius skriver genomgående på en nykter och klar, oemotståndlig prosa.

Hon har redan tidigare berört stadsflytten i radioteatern ”Bromsgatan 8B”, men hennes nya bok är den första skönlitterära skildringen på temat.

Det är inte bara ett komplement till den mystiska bild av staden i norr som just nu förmedlas i SVT:s dramaserie ”Midnattssol”, det är också ett angeläget samtidsdokument över en av vår tids stora stadsomvandlingar och dess följder.

 

Isa Andersson är kritiker i Expressen Kultur.

 

Följ Expressen Litteratur och Kultur på Facebook så att du inte missar några texter.