Svenska modeutställningar kan placeras i en av två kategorier: antingen sammanfattar de svenskt mode ur designperspektiv, gärna knutet till en begränsad tidsperiod, eller så syftar de till att lyfta fram en specifik ”stjärndesigner”. Utställningen om 25-årsjubilerande Lars Wallin passar väl in bland de senare, särskilt som det är sjunde gången den genomförs, fem år efter att utställningen i sin första inkarnation öppnade på Waldemarsudde. Under åren har dock utställningen förändrats och vuxit, och det är därmed en på många sätt helt annorlunda utställning som nu presenteras, jämfört med senast den befann sig i Stockholmsområdet.
Att det är just Lars Wallin som fått sådant genomslag i museisammanhang är intressant, särskilt som han sällan räknats till den traditionella svenska modeindustrin. Hans kläder har bara undantagsvis producerats i större kvantiteter, samtidigt som hans estetik stått i bjärt kontrast till berättelsen om det minimalistiska, monokroma och funktionella svenska modeundret. Därför har Wallin, trots att han är ett välkänt namn i de bredare lagren, sällan synts på modeveckor eller i mer nischade modemagasin. Men det är just hans aparta stil och egensinniga arbetssätt som gjort honom till en tillgång i utställningssammanhang.
Scenkostymer och beställningsarbeten, två av Wallins huvudområden, kräver ofta en helt annan kunskap om konstruktion än massproducerat mode som ska kunna passa alla möjliga typer av kroppar (och som därför, ärligt talat, sällan passar någon alls). På "Fashion stories" har hantverksskickligheten lyfts fram, och de utställda plaggen går att studera ur flera olika vinklar, ofta på nära håll. Dessutom är för första gången inte bara de färdiga plaggen utställda. Även delar av den kreativa processen visas upp för besökaren.
En toile är ett provplagg i enklare material och fungerar som en tredimensionell version av en teckning. På Artipelag är toiler integrerade i utställningen, vilket öppnar upp för en djupare förståelse av det mödosamma arbetet bakom det färdiga plagget. Dessutom utgör de en tacksam estetisk kontrast till utställningens alla paljetter och pälsdetaljer.
Oväntat nog leder toilerna tankarna till den avskalade och dekonstruerade stil franska modehuset Maison Martin Margiela gjort till sitt signum. Greppet ger en djupare förståelse av de klänningar man annars ofta bara ser i färdig form på röda mattan, och förankrar Wallin i en längre hantverkstradition.
Artipelag som utställningsplats står på två ben: dels som avskalad, vit kub, dels platsens naturromantiska inramning. Wallins kläder – ofta i bjärta färger, med kaskader av paljetter och en väl tilltagen kitschnivå – utmanar på många sätt den samtida goda smak som Artipelag så tydligt representerar.
Kontrasten är befriande och fungerar på många sätt till Wallins fördel, som därigenom ger ett lekfullt och livsbejakande finger åt både smakfullhet och minimalism.
Philip Warkander är doktor i modevetenskap och kritiker på Expressen Kultur.