Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Barocken är en brud

Nikolaus Harnoncourt och Alice Hoffeiner på 60-talet.
Vivaldi inte lika mycket värd.

Gunilla Brodrej om barockmusiken som den klassiska musikens kvinna.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

Om kvinnan är "the nigger of the world" är barockmusiken den klassiska världens kvinna. Konserthusen och operahusen fortsätter att diskriminera barocken till förmån för romantiken. Den "tidiga musik"-rörelsen var en reaktion mot hur barocken hade behandlats i konserthusen fram till 1960-talet.

Emma Kirkby satte standarden för det vibratolösa sopransoundet. Det tidstrogna instrumentbyggandet drog i gång så träflisorna sprutade. Den tidiga musiken skulle räddas undan det fläskiga orkestersoundet. Proggig publik som aldrig skulle sätta sin fot på ett borgerligt konserthus gick till kyrkan och lyssnade på en ny svängigare Bach. Sedan blev han liksom kvar där.

En av förgrundsgestalterna var dirigenten Nikolaus Harnoncourt, som avled i lördags 86 år gammal. Han tröttnade på hur oömt den tidiga musiken behandlades i Wiener Philharmoniker där han var cellist, och startade Concentus musicus Wien med sin fru violinisten Alice Hoffelner. Harnoncourt dirigerade överallt och spelade in massor av skivor, men Vivaldi är fortfarande inte lika mycket värd som Wagner.


Följ Expressen Kultur på Facebook - där kan du kommentera våra artiklar.