Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Barns väl och ve får inte styras av tur

Grinden utanför familjens hem. Foto: FRITZ SCHIBLI
Utanför familjens hem. Foto: FRITZ SCHIBLI

Karin Olsson om de vanvårdade barnen på Österlen. 

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

KRÖNIKA. Jag har hyrt ett litet hus vid havet utanför Ystad där mina privilegierade ungar ska få njuta av sommaren. Visst låter det underbart?

Inte långt därifrån levde de syskon som aldrig fick lära sig att gå på toaletten och duscha. Som blev så underutvecklade fysiskt att de knappt kunde gå i trappor och hålla balansen ordentligt. Som inte hade en tidsuppfattning eller ens kunde skala en banan. 

HD-Sydsvenskans avslöjade om familjen utanför Ystad med fem barn mellan 4 och 18 år som hållits isolerade i hemmet, helt utan skolgång, vägrar släppa greppet om mig.

Detta kan uppenbarligen hända i landet av personnummer och rigorös myndighetskontroll. Det dröjde nio år innan man såg igenom föräldrarnas lögner.

 

Domstolen skriver att mamman ”genom att kontrollera och fokusera på mat, medicin och toalettvanor försöker knyta barnen så hårt till sig att de inte ska kunna bli vuxna”. Det ska också ha förekommit smärtsamma övergrepp.

Kontrasten mot den skånska idyllen på Österlen, med Mandelmanns, äppelmust och Sveriges vackraste stränder, kunde inte vara större.

En granne berättade att det hade hörts barnröster därifrån, men att han inte sett ungarna.

Jag tänker på Ellen Key och hennes devis ”mod beror framför allt på viljan att vara modig” när jag läser om Ystads nye skolchef Dennis Hjelmström. Han nöjde sig inte med att godkänna föräldrarnas uppgifter om att barnen gick i en distansskola baserad i Kalifornien. Så som hans företrädare alltid gjort.

Han mejlade rektorn vid den amerikanska skolan och fick svar några timmar senare. Han begav sig till och med själv ut till adressen där familjen var folkbokförd och noterade att det fanns färskt avfall i soptunnan, men att huset såg igenbommat ut. En granne berättade att det hade hörts barnröster därifrån, men att han inte sett ungarna.

Vanvården i denna familj pågick i en relativt välmående del av det annars avfolkningsdrabbade Österlen. I en större stad som Malmö orosanmäldes nästan var tionde barn till socialtjänsten förra året. Det är en smått ofattbar siffra, som visar på ett armod i Sverige som jag inte tror att medelklassen orkat ta in.

Storvretskolan. Foto: OLLE SPORRONG

I helgen skrev Expressens reporter Federico Moreno ett uppmärksammat reportage om sin gamla skola i Storvreten i Botkyrka där det finns högstadieelever som praktiskt taget är analfabeter, trots att de är födda i Sverige. Skolinspektionen har nu tagit det historiska beslutet att tvångsförvalta skolan. Två nya rektorer har fått åtta månader på sig att rädda den.

Handlingskraft i elfte timmen, men en viktig signal om att vi inte har gett upp hoppet om barnen.

Hur många ungars framtid är i dag beroende av en enskild byråkrats nit, en särskilt ambitiös socialtjänstarbetare eller en lärare som inte ger sig? När systemen gungar styrs de utsattas liv av tur. Vi får aldrig vänja oss vid det.

Berättelsen från Österlen är exceptionell. Kanske är det så nära ett Fritzl-fall Sverige har kommit. Men isolering, utanförskap och brist på utbildning drabbar så många fler.

 

Karin Olsson är kulturchef på Expressen.

LÄS MER: Katarina Frostensons kärlek är okuvlig

I tv-spelaren i topp visas det senaste avsnittet av Kultur-Expressen, där Svenska Akademiens ständiga sekreterare Anders Olsson talar ut om krisen.